Biskop Claes-Bertil Ytterberg uttalar sig för Svenska kyrkans alla biskopar och för kyrkostyrelsen (kyrkoledningen) i frågan om könsneutrala äktenskap. Han gör det innan den statlige utredaren Hans Regnell lämnar sitt förslag om äktenskap mellan människor av samma kön den 30/3.

Att biskopar och kyrkoledning redan ska ha tagit ställning ter sig egendomligt. Normalt läser man förslagen och reflekterar över dem innan man tvärsäkert tar ställning? Men biskopsmötet och kyrkostyrelsen arbetar väl offensivt på flera fronter samtidigt. En sådan front handlar om relationen till samhället, man vill där inte att kyrkan ska mista vigselrätten. Den andra fronten går inne i kyrkan där meningarna absolut inte är samstämmiga om synen på könsneutrala äktenskap.

En brasklapp lämnar Ytterberg genom att hävda att benämningen äktenskap enligt kyrkans mening inte bör användas. Hur det ställningstagandet, som Ytterberg reducerar till en språklig invändning, kommer att tas emot är kyrkoledningen förmodligen orad över.

Det är inte länge sedan det fanns biskopar som såg ekumenisk sammanhållning som viktig. Då fanns alternativet att avstå från vigselrätten ännu med. Man kunde då tänka sig att ansluta till den ordning som råder på många andra håll i Europa, att ingåendet av äktenskap och partnerskap i juridisk mening handhas av stat och kommun, och kyrkan gör det hon är bäst på: firar gudstjänst och välsignar.

I det som sker borde vi uppmärksamma den utveckling som riskerar att bryta ner sammanhållningen inom trossamfundet. Vi skapar en allt starkare individualisering av kyrkan. Man tycker i kyrkomöte och kyrkoledning förmodligen att man har hittat en smidig metod att lösa meningsmotsättningar. Genom att alltmer lägga kyrkans handlingar i händerna på den enskilde kan man hantera och gå förbi ganska stora grupper som är tveksamma eller helt enkelt har en annan uppfattning. Man är ju klart medveten om att kyrkan inte står enig utan är oerhört kluven i synen på dessa teologiskt-etiska frågor.

Dilemmat exporteras helt enkelt till församlingsnivå där uppgiften är att genomföra besluten samtidigt som den enskilde prästen har rätt att bestämma hur han eller hon ska handla. Hur var det nu med det rike som råkar i strid med sig själv...?

Varje präst väljer själv idag om han eller hon vill välsigna partnerskap. Och nu talas det om att den enskilde prästen i framtiden själv får söka vigselrätt. Räkna med att denna tendens att låta den enskilde förfoga över allt fler beslut som gäller kyrkans inställning och lära också bidrar till att undergräva sammanhållningen i fråga om mycket annat, det kan redan märkas till exempel vad gäller synen på handböcker, gudstjänster och andra kyrkliga handlingar.

Svenska kyrkan genomför utan att riktigt genomföra, man flyttar positioner utan att riktigt vilja eller våga. Den metod som man vill använda visar att Svenska kyrkans beredskap inte alls är särskilt god.

Andra bloggar om: Könsneutrala äktenskap, Präster , Claes-Bertil Ytterberg, Biskop, Svenska kyrkan