Nu ska trenden vändas, den att människor lämnar Svenska kyrkan. Kyrkans tidning ger ett flertal exempel på vad man gör ute i landet för att dra folk eller som det också heter: ragga folk! Det heliga medlemstalet har sjunkit länge utan att så mycket hänt.
Kvällstidningkampanjerna har dock stillnat. Tidigare kom de regelbundet och fantasilöst. Ut ur kyrkan så spar ni pengar var det ytliga motivet. Under ytan kunde man ana andra intressen. Där fanns antireligiösa stråk och övertygelse om kyrkan som en återhållande kraft i samhället.
Frikyrkorna var inte särskilt glade över dubbelanslutningen och gjorde enstaka kampanjer för att få sitt folk att koncentrera sig på det egna fria samfundet. Berömd är Frälsningsarméns oblyga annonsmaterial för att få folk att lämna kyrkan och ge pengarna till dem. Även i andra sammanhang har man verkat för utträden. Det uppdagades att vid privatekonomisk rådgivning kunde det hända att människor uppmanades att lämna kyrkan. för att snabbt minska sina utgifter.
Nu vill man genom olika kampanjer inom Svenska kyrkan hejda flykten från kyrkan och vinna tillbaka de som lämnat och därtill få nya medlemmar. Jag har själv deltagit i sådana kampanjer bland annat genom att förklara hur mycket man verkligen får för sin medlemsavgift (ingen orkar ju säga kyrkotillhörighetsavgift). Då räknade jag upp diakonins många hembesök och möten med människor, insatserna på sjukhus, häkten och fängelser, arbetet för barn och ungdom, kulturen där kyrkornas betydelse och all sång och musik underströks. Till min egen stora glädje glömde jag inte att nämna den kristna tron, gudstjänsten och gemenskapen runt altaret.
De medlemmar som sällan eller aldrig deltog i verksamheten, än mindre i kyrkans gudstjänstfirande, behövde bemötas utifrån att deras församlingsrelation var svag. De som fanns med i församlingens vardag och helg hade genom sitt intresse andra behov. De såg till att de fick veta vad de hade nytta av, till exempel när och var saker skulle hända.
Genom folkkyrkans stora medlemskader får Svenska kyrkan resurser att ha många anställda och driva en omfattande verksamhet. Det är lätt att förstå att de flesta, förtroendevalda, anställda och aktiva, önskar att ett sådant kontinuerligt flödande ymnighetshorn inte ska sina genom medlemsflykt. Men om man ska ta sin uppgift som kyrka på allvar finns det andra prioriteringar att göra.
Ett problem som ibland blir synligt genom de brett upplagda satsningarna är att Svenska kyrkan samtidigt vill skaffa sig fler volontärer, icke betalda medarbetare, lekmän som ska bli företrädare och aktörer. Det kan för somliga bli vägen till gudstjänst och tro. Men för andra fungerar kyrkan som vilken organisation som helst. De kunde lika gärna ha valt Röda korset, Rädda Barnen eller Amnesty. Diakoni har sedan urkyrkan varit ett utflöde från församlingen där man i tro fått möta Guds kärlek Det var Guds nåd och kärlek som den mötte dem genom Kristus och som drev och motiverade dem att ge vidare. Nu byter man på många håll bort denna grundläggande relation för att "ragga fler" som kan bli kyrkans volontärer. Det är oklokt och inhumant att utsätta folk för den prövning det innebär att, utan särskild relation till kyrkans centrum, företräda den. Då riskerar man att urholka kyrkans arbete och verksamhet och koppla loss det kyrkan gör från det den tror och lever av.
Missionsbefallningen är på väg att revideras. Nu handlar det om andra ting. Gå ut i hela pastoratet(vilket inte sällan har blivit till reklam på bussar och annonser i lokaltidningen) och gör folk till medlemmar och volontärer!
