Så var vi samlade i den medeltida kyrkan. Inte ett gäng. Inte ett parti. Inte en grupp. Ingen kommitté eller ett utskott. Möjligen en liten hop. Med all säkerhet en gudstjänstfirande församling. Vi sjöng och bad. Herre förbarma dig! Vi hörde tilltalet om, och tog emot, syndernas förlåtelse. Vi sjöng lovsång och firade de heliga mysterierna.
Men vi talade inte om valmanifest eller kandidater på lisor. Vi ägnade inte en tanke åt kyrkomötets legitimitet (eller dess brist på sådan). Vi tänkte inte heller på mandat eller politiska partiers soffliggare. Vi höjde våra röster. Fick dem att blandas och förstärka varandra när den apostoliska trosbekännelsens ord ljöd höga och klara. En fokuserad gudstjänst som öppnade dörrar genom både tid och rum!
Nu är det åter vardag. Och kyrkovalet äger rum om blott en och en halv månad...
