En ung vuxen bestämde sig för att prata med mig. Hon visste om mitt engagemang i kyrkan och att jag var vigd till präst i Svenska kyrkan. Först småpratade vi och jag förtäljde om en äldre kolonist ( innehavare av en kolonilott) som kom förbi när vi slet med vårbruket. Han inriktade sig på min fru och sa till henne, man ska väl inte svära när en präst är i närheten, men ojoj så varmt det är... Ungefär som det finns ett stort svordomsfredat område utstakat även kring en ålderstigen präst.
Hon, den unga vuxna, vill fråga mig om pingsten, för visst var det då som Jesus for upp till himlen? När jag berättade om Babels torn och språkförbistringen och den första pingstdagen då anden fick alla slags tungomål att bli begripliga så skakade hon sakta på huvudet. Hur ska man kunna hålla reda på allt sånt där+ Och Gud var väl Gud och Jesus en son, men den där anden vad är det för nåt? Därefter kom en finurlig fråga. När han dog, Jesus, hamnade han i helvetet då, för himlen är ju uppåt och neråt det måste ju bli helvetet, eller...? Varje läsare av den här texten kan ju fundera ut vad svaret skulle bli!
Vilken uppenbarelse! Inte för henne, utan för mig. Det är nog ganska många som inte riktigt vet det mest basala om kristen tro och trons värld. Vi är på väg tillbaka till ett läge då kunskapsbrist och fallerande allmänbildning gör fältet vidöppet för grundfrågor om tro och kristet liv. Vad gör vi nu då?
