Är det otillbörliugt att bedriva kampanj för att få en enskild person eller en familj att få stanna i Sverige trots att myndigheten beslutat utvisa? På ett sätt är varje sådan aktivitet byggd på ett subjektivt ställningstagande för någon. Men det kan ju inte vara på något annat sätt. Engagemanget för enskilda personer och livsöden skulle inte bli särskilt framgångsrikt om det enbart drevs med den långsiktighet och fördröjning som den politiska processen innebär.
Människor blir berörda av ett öde och upprörs över att lagstiftning, tolkning och tillämpning inte fungerar för att "rädda kvar" personerna i ömmande fall. Då måste man reagera och agera. Protesten är samtidigt ett ställningstagande i viktiga värderingsfrågor. Om vårt eget land inte visar tillräcklig humanitet utan sänder människor till förtryck, förföljelse och situationer där livet hotas är det viktigt att säga ifrån. Människors värde och värdighet behöver faktiskt försvaras.
Självklart kan inte engagemanget i det enskilda fallet, som nu med den svårt sjuka flickan Rim Al Amir, ställas i motsatsställning till arbetet med att påverka politiker och beslutsfattare för att försöka få lagändringar till stånd. Här finns inget antingen eller. Men - den politiska processsen tar lång tid och är mera allmängiltig och generell. Därför är metoden att försöka ändra lagen inte särskilt bra om man som i Rims fall vill försöka hindra utvisning i ett enskilt fall.
De familjer som söker asyl och en fristad i Sverige, de som flytt ifrån särskilt stor utsatthet, för dem skulle situationen förbättras avsevärt om Sverige gjorde Barnkonventionen till lag. Då blev "barnets bästa" en verklig prövosten för varje beslut som handlar om barn. Och man skulle faktiskt bli tvungen att lyssna till barnens egna önskningar. De har nämligen en rätt att bli hörda!
