Den som tror
att ett firande består av glädje och uppsluppenhet behöver tänka om. Ytligt
sett kan minsta födelsedagsfirande verka som glädjefyllda avbrott.
Bemärkelsedagar gör avbrott i en vardagens och möjligen tristessens tillvaro.
Hattar, serpentiner och presenter.
Men den som
minns sin barndoms barnkalas vet också att födelsedagsfirandet blev en markör
av vilka som tillhörde de gynnade och de som stod utanför. Vilka klasskamrater
skulle hitta en inbjudan i sin bänk? Särskilt om det fanns osämja och stridigheter
mellan barnen kunde kalaset bli ett verktyg i kampen dem emellan. Du får komma
på mitt kalas. Du får inte!
Som tur är
har vi förmågan att förtränga och glömma. När väl kalasen drog igång tog oftast
lusten över. Vi som kommit hit ska ha roligt här och nu.
En inbjudan
var inte tillräcklig. Spelet kring kalasen hade rent bibliska proportioner. Många
var bjudna men kom inte. Till vissa
fester. Så detta att fira är en
allvarlig sak. Förutom all planering och allt arbete som måste ske bakom
kulisserna. Var något en kvinnofälla var det barnkalasen. Mammorna i köken var
de stora hjältarna som satte guldkant på sina barns tillvaro. De som kunde
gjorde underverk av det de hade.
2017 ska
Svenska kyrkan fira Reformationsjubileet. Då blir det säkert stora kalas som
riskerar att verka triumferande och självbespeglande. Det finns tid att göra
goda planer för det som då ska hända.
Förspillda
tillfällen ska helst undvikas. Firandet kan fungera som ett verktyg för
försoning och ett närmande mellan de kyrkor som uppstod i omvälvningarna för femhundra
år sedan. Kardinal Cassidy sa en gång när deklarationen om Rättfärdiggörelseläran efter
många samtalsrundor och diskussioner äntligen blev klart att framgången berodde
på att man försökte och lyckades finna en metod att gå bakom dåtidens intagna
positioner. Genom att formulera det vi trodde då och nu tror med ett annat
språk än det som användes när positionerna intogs blev det möjligt att finna
vägen till ömsesidig förståelse.
Den
möjligheten borde inte försittas när Svenska kyrkan ska fira. Inga folkfestliga
högtidsmässor med pukor och trumpeter kan ersätta en serie samtal med romerskkatolska kyrkan för att finna nya vägar till större enhet! Ett firande som
möjliggör fördjupning och ett närmande mellan våra kyrkor kan ge verklig
anledning till uppsluppenhet och glädje. Men att fira brustna relationer och
brytningar utifrån perspektivet att vi hade rätt och fortsätter att veta bäst
är att förblindad tåga in i en trång återvändsgränd! Bättre är att gå från konflikt till gemenskap!
Om någon vill
använda jubileet till att befästa motsättningar och skillnader och gräva
djupare vallgravar och kraftigare skyttegravar gentemot den katolska kyrkan bör
de rannsaka om de vill vara en främjande del av den ekumeniska uppgiften och
kallelsen som är just Svenska kyrkans. Förnyad dialog är också ett sätt att ständigt reformera kyrkan till att bli alltmera trogen sin sändning!
