Dagens boktips - vad en förtroendevald bör läsa

Vad behöver en förtroendevald kunna och veta om Svenska kyrkans tro och lära? För valbarheten finns inga krav alls andra än dem som nomineringsgrupperna ställer. De lär inte ha några sådana krav alls. Aldrig har jag hört någon diskutera vad som vore lämpligt att ha kännedom om.

När de förtroendevalda sedan ska utbildas hamnar märkligt nog fokus så gott som uteslutande på sammanträdeskunskap. Man ska kunna föra sig i sammanträdesmiljöerna så att man kan kräva en votering eller en rösträkning. Eller rent av begära en ordningsfråga. På den kanten satsar man. Men vad görs vad gäller kyrkans innersida, det innehållsliga? Vad erbjuds man av lärjungaskap, teologi och Bibel?

Låt mig föreslå något enkelt att läsa. Något som varje förtroendevald, liksom varje kyrkans anställd, borde ha läst omsorgsfullt och hungrigt! Först en omtalad och utskälld bok. Ryktet om husförhörens tyranniska drag färgar ännu bilden av den katekes nästan ingen läst. Luthers lilla katekes är idag att betrakta som en bortglömd bok. Detta trots att man försökt aktualisera den genom en, delvis ifrågasatt och modern, nyöversättning. Själv håller jag mig ännu med den något ålderdomliga katekes som gillades och stadfästes 1878 av konungen. Men oavsett vilken översättning man föredrar: få lär ha läst denna Luthers enkla grundkurs och än färre tagit den till sig som en nödvändig introduktion i kyrkans tro.

I katekesen kan man till exempel läsa:
114. Vad tror och bekänner du om Jesu Kristi person?
Jag tror och bekänner, att Jesus Kristus är sann Gud, född av Fadern i evighet. och tillika sann människa, föd av jungfrun Maria.

144. Vad verkar upplysningen genom evangelium?
Upplysningen genom evangelium verkar, att människan under ånger över sin synd hjärtligen söker Guds nåd i Kristus och sålunda kommer till tro på sin Frälsare.

Som en andra bok tänker jag att Limadokumentet från 1982 är omistligt: Dop, Nattvard, Ämbete (Baptism, Eucharist and Ministry). Det är en ekumenisk text som erbjuder välavvägd och genomtänkt ekumenisk samsyn beträffande de två stora och för de kristna kyrkorna gemensamma sakramenten dop och nattvard. Även vigningstjänsten för dem som genom mottagen kallelse, egen löftesgivning och kyrkans vigning utses till särskilda uppdrag genomlyses. Dessutom på ett sådant sätt att enkel antiklerikalism inte göre sig besvär.

I detta dokument kan man bl a läsa:
12. Alla medlemmar av den troende gemenskapen, de må vara ordinerade eller lekmän, är förbundna med varandra. Å ena sidan behöver församlingen ordinerade ämbetsbärare. Deras närvaro erinrar gemenskapen om Guds initiativ och om kyrkans beroendeförhållande till Jesus Kristus, som är källan till dess sändning och grundvalen för dess enhet. De är till för att uppbygga gemenskapen i Kristus och styrka dess vittnesbörd. I dem söker kyrkan ett exempel på helighet och kärleksfull omsorg. Å andra sidan har det ordinerade ämbetet ingen från gemenskapen åtskild existens. Ordinerade ämbetsbärare kan endast fullgöra sin kallelse inom och för församlingen. De kan inte vara utan församlingens erkännande, stöd och uppmuntran.  

Denna ömsesidighet, detta gemensamma förvaltarskap, har i Svenska kyrkan konkretiserats bland annat genom den så kallade dubbla ansvarslinjen. Viktig att hålla levande. Även som ett memento för alla de präster som svävar fritt i alla möjliga sekulära uppgifter och än mer för kyrkan att reflektera över. I vilken kapacitet är man präst om man arbetar som företagare, journalist eller terapeut? Många andra och mera trosmässigt centrala frågor väcks av böcker som dessa. Därför bör de läsas, till insikt, kunskap och uppbyggelse!