Kom äntligen iväg på teatern. Vi går inte så sällan på teater i vårt "resande teatersällskap". Vi spelar inte teater som August Blanches lustspel från 1848. Ett lustspel jag läste redan i tonåren eftersom vi hade Blanches Valda skrifter I-VI i mitt barndomshem! Det fanns en smula Dickens över Blanches myllrande berättelser och stycken. Vårt sällskap spelar inte teater, vi är blott njutare och betraktare av denna särskilt levande konstform. Vi är ett resande sällskap, fast på annat sätt. Den som vill läsa August Blanche Ett resande teatersällskap kan göra det hos Projekt Runeberg.
Denna gång såg vi Örebro teaters sista föreställning av Herr Arnes Penningar, Selma Lagerlöfs lilla kortroman. I min generation var det en roman vi fick läsa i skolan. Även om det mesta blivit bortglömt finns det små minnesfragment kvar.
Eftersom det var ett tag sedan sist jag satte mina fötter på en teater blev jag mera observant och iakttagande. Det var rejält kallt så många kom stelfrusna dit. Varje gång entrédörren öppnades rusade kylan in. De stolar som fanns att sitta på var placerade ganska nära denna ytterdörr, så några som satt där behöll ytterkläderna på. Det ångade om andedräkterna.
Vi möttes av flera personer som skulle kolla biljetter och hjälpa oss tillrätta, problemet vara bara att de som köpt biljetter åt ett sällskap inte alltid hade skrivit ut biljetterna. Det uppstod långa samtal innan de fick hjälp på plats med biljettutskrifter, särskilt krångligt eftersom sällskapets medlemmar dök upp lite nu och då. Det var flera som irrade runt och sökte efter just sitt teatergäng. Trångt och kallt, men mysigt på något sätt.
Publiken var inte ung, snarare låg betoningen på 65+ med några undantag. Många gråa frisyrer blev det. Flera av oss hade käppar, så vi rörde oss inte snabbt och lätt, köer uppstod omgående.
När salongen släcktes ner klättrade en person klädd i "trasor" ut ur en loge precis bredvid scenen - och så var spelet igång. Första akten var aningen svår att få ordning på eftersom den röda tråden tycktes något svår att upptäcka och följa. Men det var visuellt och imponerande gestaltat. Med rök och ett enormt draperat tygstycke i fonden blev det rejält suggestivt. Visuellt så det förslog.
Andra akten blev desto tydligare och enklare att följa. Fina skådespelarprestationer! Och det stod än en gång klart att det är mödan värt att gå på teater! Ni som bor i städer begåvade med teatersalonger borde befolka salongerna med er kroppsliga närvaro. Teatern är en kulturform som lyfter nya perspektiv på, och ställer frågor till, och kastar ljus över, frågor vi brottas med både i stort och smått. Eftersom kulturen ständigt brottas med sin finansiering och svag ekonomi är vårt stöd avgörande viktigt! Så gå! Och bliv berikad!
