Demokratiska värderingar, det
låter det. Ofta låter det i sammanhang när man vill döma ut någon annans
beteende eller uppfattningar. Begreppet är användbart som näsknäpp eller för
mera omfattande uppläxningar. Man kan få för sig att dessa demokratiska värderingar
är en bestämd uppsättning normer och värderingar - allmänt kända och uppburna.
Allas lika värde och
människors lika behandling brukar lyftas fram. Fint tycker den stora
majoriteten. Endast mycket få människor skulle bestrida att människovärdet inte
får eller kan skilja sig åt beroende på inkomst, kön, religion och så vidare.
De flesta skriver nog under på att diskriminering genom ojämlik behandling är
förkastligt och inte ska ske. Men ibland är det ju så att lika behandling leder
till ojämlikhet. Det är väl därför vi har progressiva skatteskalor. Och att de
behövs förstår de flesta när de ser hur det går till i bonusträsket där
miljonrofferiet inte vet av så många gränser.
Demokratiska värderingar är
bedrägligt anslående. Det låter som om de vore universella och tillämpliga i
all världens demokratiska länder. Men så ser ju inte tillvaron ut. De
demokratiska värderingar man hävdar är typiskt svenska föreställningar. Om det
nu finns något sådant som svenska värderingar.
Bo Andersson har i Demokratinsvärden angett följande: ”Hela det svenska samhället skall vila på
demokratins grund. De fem pelarna – det demokratiska samhällets
värdegrund – är människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet,
alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt
solidaritet med svaga och utsatta. Vidare betonas aktningen för människors egenvärde
och respekten för vår gemensamma miljö.”
Politiker och debattörer använder
begreppen demokratisk värdegrund eller demokratiska värderingar. För att
övertyga oss andra om att vi tycker likadant och sluter upp på den sida som
först åberopar dessa värderingar. Demokrati är ett samhällsystem, ett sätt att
organisera medborgarnas inflytande över stat och gemensamma angelägenheter som
rättsväsende, försvar, skola och hälsovård.
Värderingar har sällan rötter i en organisatorisk modell. Värderingar
uppstår i andra sammanhang. Demokratin bygger huvudsakligen på värderingar som
redan fanns när den utvecklades och upprättades. Var de värderingarna hade sitt
ursprung, och var de får växtkraft och näring, vore intressant att höra dem som
använder termen utreda.
Människors värde har starka
rottrådar ner i de religiösa sammanhang som åberoparna av de demokratiska
värdena numera ständigt hackar på. Människan som skapad till Guds avbild ger
ett värde som uppkommer utanför det vi själva styr och kontrollerar. Därför
blir det mindre utsatt för åsiktskantringar och trender, mänskliga nycker och
manipulation.
Med ”demokratiska värden” som
argument kan man ge sig på de flesta livsåskådningar där det finns mera
komplicerade sammanhang och värderingar som kolliderar. Som om demokratin själv
ägde en konfliktfri uppsättning värderingar. Det blir ett slags sekulärt
sanningsanspråk som gott kan tävla med religioners eller politiska ideologiers.
Om värderingar bygger på
någon slags koncensus är de samtidigt förhandlingsbara. Tiden och trender
kommer att påverka och förändra dem. I fokus kommer då frågan om vem eller
vilka som avgör hur uppsättningen av demokratiska värden ska se ut och hur de
ska förstås. Säg att de politiska vindarna kantrar åt mera extrema håll –
innebär det att de demokratiska värdena då kan omdefinieras av dem som har
makten?
Som kristen är det inte ovanligt att få veta att än det ena eller andra i den egna livsåskådningen strider mot demokratiska värderingar. Avsikten är att framställa kristen tro som antidemokratisk eller konservativ, som något demokratin i sig vederlägger. Det är klart att om man tror att det finns en skapelsens Herre och Gud så får demokratin sig en törn. Inte så att man genast önskar teokratiska tokerier för de blir självsvåldiga människor egna maktstrukturer.
Tron på Gud kan istället
betyda att man behöver ifrågasätta och undra över det anspråk på sanning som de
sekulära demokrativärderingarna leder till. Och man kan se att alla problems
lösning vare sig ägs eller kan åstadkommas av den demokratiska apparaten eller
ens hela systemet. Det krävs övertygade och brinnande ideella människor, ofta
troende människor, för att mer gott ska kunna ske och utföras av det och dem
som kallas för civilsamhället.
Kristen tro och demokrati kan
ofta ganska lyckligt gå hand i hand. Ja, det är väl helt enkelt så att utan
kyrkans insatser i vår egen historia funnes det inte mycket till demokrati i
landet. Men utvecklingen när de demokratiska värderingarna, de som ingen
riktigt definierat och granskat, blir ett medel att motverka och tämja
livsåskådning och tro blir det dags att kräva större klarhet: vilka är dessa
värderingar, var har de sina rötter och vilken är den grundläggande världsbild
som när och föder dem?
Nästa gång de demokratiska
värdena dyker upp som argument är det på sin plats att skärskåda dem
ordentligt. Och kräva att de som åberopar dem har något hum om dessa värdens
ursprung och framväxt. Den Heliga Skrift har till exempel ganska mycket att bidra med!