Redan i september blir det val. Kyrkoval. Ganska tyst är det. Bortsett från debatten om socialdemokraternas aktiviteter "under radarn". Partifolket ska mobiliseras! Ännu roligare vore det om partifolket aktiverades! Från många olika partier. I kyrkan.
Det måste anses ännu viktigare. Att människor ansluter till och tar emot tron. Än att de röstar på sitt sekulära parti. Även partierna som vill vara engagerade i kyrkan har ett ansvar att se till så att det finns liv i församlingarna. Utan ett levande centrum i Svenska kyrkan förstelnar församlingarna. Blir den helt ihålig. Så därför bör nomineringsgrupperna och alla vi andra mana folket "under radarn" att bli gudstjänstdeltagare, bibelläsare, bedjare, lärjungar..!
Missionsbefallningen kan inte gärna ha gällt några andra. Ingen kan ducka och få det till att uppgiften att vittna och undervisa enbart är prästernas eller de anställdas kallelse.
Det blev liv i Danmark när en församling sökte en troende präst. Här blir det liv om vi söker tro bland kyrkans egna medlemmmar! Just det, liv i församlingarna!
Här kommer ett nytt stycke. Som är tillagt i efterhand. Så flinkt fungerar bloggarnas värld. Att man kan ändra, lägga till och stå i! Någon sa till mig att det är dumt att reta dem som har ett politiskt engagemang i kyrkan. Du borde sluta peta med käppen i myrstacken! Du får bara en massa politiskt engagerade människor emot dig. Särskilt om de själva är aktivt engagerade i kyrkans inre liv. Då känner de sig bara utpekade och underkända.
Så kan man säkerligen reagera. Så tänkte i alla fall den personen, som fortfarande hoppas att alla ska vilja vara kyrka, vara vänner med dem som tänker på något annat sätt och samverka med sina politiska, och märkligt nog teologiska, motståndare... Jag tillhör dock dem som genom åren blivit allt mer desillisionerade.
Men om det problem vi talar om är helt konkret? Inte något allmänt om välvilja till kyrkan, gillande av det finns en kyrka (på avstånd), inte en massa ord. Utan en enkel fråga om man faktiskt finns med i kyrkans gudstjänstliv och dess liv i vardagen? Då kan man inte gärna låtsas som om det handlade om något annat. Och är det inte ett problem med de vikande siffrorna på många håll? Särskilt viktigt är förtroendevaldas och anställdas vilja att själva vara med.
En organisation eller en kyrka där medlemmarna inte delar de centrala värdena, i vårt fall den kristna tron, befinner sig hur vänligt och fagert man än må uttrycka sig - i kris. Då kan ingen enda av oss, rimligen inte heller organisationer eller personer som vill leda och styra, vända ryggen till...
