De rumänska tiggarna i Örebro
har inga namn – för oss
ändå heter de något
De har förnamn och efternamn
som de fått av far och mor,
och de har syskon och kusiner
de ingår i en familj, en släkt
En tiggare, en flykting, en svältande
angår oss tydligen mindre
så länge anonymiteten råder
Ibland är denna anonymisering ett sätt för oss
att skydda oss – från tyngden av andras lidande
och från den moraliska plikten, och skulden.
Ur en ny predikan på Ordrik.
