Ibland snubblar man över roliga och udda läsupplevelser. En god vän hade givit mig en bok fylld av Örebrominnen från det tidiga 1900-talet. Den lilla boken är skriven av juristen Nils Aschan. Han kom till Örebro 1896, en stad som vid den tiden hade 16.000 invånare. Boken berättar om jurister och höga militärer som umgås och festar med stadens ledande män, affärsidkare likväl som med ägarna till stora gods och herrgårdar. Av det omfattande sällskapslivet att döma kan det inte ha varit så alldeles lätt att undvika påverkan och jäv i alla möjliga beslut och rättssaker.
Att det var ett mycket intensivt umgängesliv framstår klart. Ingen TV, ingen radio, inga datorer, ont om telefoner och biltrafiken var knappt uppfunnen. De någorlunda välbeställda hade gott om tid att stråla sammman.
Språket i den korta skriften är bara det en fröjd. Formuleringar och epitet som idag är främmande och delvis bortglömda. Tänk om vi skulle skriva så idag. Det bleve svårläst värre eftersom det är en ganska ordrik och blommande skrivarkonst och värderingsmässigt något främmande. Det är män högt och lågt och få kvinnor, vilket också färgar språk och ordval.
Nåväl, här kommer en fotograferad sida ur Tidigare nämnda bok. Så kan läsaren bilda sig en egen uppfattning om stil och språk.
Kyrkoherden och kontraktsprosten K. E. Edlund hade avlidit och efterträdaren i Nikolai blev en präst från Asker några mil utanför Örebro. Notera de överdådiga och insmickrande lovorden. På sidan skrivs också om sällskapet Concordia i Örebro, som på nästa sida beskrivs som ” en väsentlig del av länets och residensstadens dåvarande andliga elit”. Hmm…
