Gudstjänstfirande behöver väl inte övas? Så reagerar många instinktivt. Klart att det behöver övas. Utövas! Hur ska man annars få kläm på gudstjänstens fortgående dialog, dess olika repliker, gensvar och beståndsdelar? Minsta barn kan ganska snabbt få kläm på de gregorianska melodier och sångsätt som i förstone verkar obegripliga för de ovana med sina melismer och märkliga tonsteg.
Det är bara publiken som slipper öva. Åskådarna. De som betraktar och behåller sin iakttagande distans. De behöver mest hålla sig passiva. Men aktivt lyssnande och deltagande utvecklas och förfinas genom praktik. Inövning och utövning.
Därav dagens Luciakort. Tecknat av Robert Högfeldt med en rik produktion av roliga och lustiga vykort. Man övar i de sammanhang man befinner sig. Här en liten Lucia som, biträdd av små tomtenissar, sprider ljus i stian. Ett mera skämtsamt men verkligen välkomponerat kort, långt från de mera andäktiga och sägengenomsyrade Luciakorten. Ändå finns här både innerlig glädje och stort allvar. Ljuset ovanför Lucians huvud är framställt så starkt att det tycks mer än upplysa, det upplöser nästan väggar och tak. Ser jag rätt har nissarna också små särkar på sig! Inte så dumt att slippa diskussionen om byxor kontra långskjortor.
Sveriges Television låter Luciamorgonens tablå komma från Olaus Petri församling och kyrka i Örebro. Ungdomskören OPQ framträder med sin sedvanliga Luciarepertoar. Väl värt att se och lyssna till! Det är på fler ställen i landets största metropoler som musikalitet och sångarglädje flödar över. Men så har de övat. Flitigt!
