Du duger som du är, är ett påstående så vanligt att det kan
liknas vid att tala vind och väder. Lika osäker och tunn är frasen om att varje
människa duger som hon är. Om det vore sant skulle den svenska skolan och dess
brister vad gäller inlärning och ordning inte behöva diskuteras jämt och samt. Å
andra sidan verkar det som om en hel del skolor verkligen tycker att eleven
duger som den är och därför lyckas många fullborda sin skolgång utan tillräckliga
färdigheter i att läsa, skriva och räkna.
Du duger som du är, förkunnas det från kyrkligt håll och så
hänvisar man till den kärleksfulle Guden som älskar allt och alla. Om det vore
sant skulle kyrkan inte behöva ha så många verksamheter med inriktning på
personlig utveckling och själavård. Samtidigt verkar det som om många i kyrkan
verkligen tycker att alla duger som de är eftersom man på många håll inte tycks
anstränga sig ett dugg för att få människor att bli övertygade kristna eller
uppmuntra till kyrkogång.
Om du duger som du är vore sant skulle väl ingen skaffa sig
fördelar på andras bekostnad? Ty då är det som om man godtar, legitimerar
och godkänner även översitteri och anarki. När var och en duger som den är får de
svaga och fattiga betala! Då vore det riktigare att säga att du faktiskt får lära
dig att ta hänsyn och visa respekt för andra och deras rätt och värde. Visst
kan det finnas ett någorlunda oförstört du inbäddat och gömt bakom aggressivitet
och mobbing. Men distinktionen mellan personens du och det personen gör lär
inte kunna kommuniceras begripligt. Hörru du, mobbaren! Du duger som du är!?
För om man duger, varför skulle man då behöva satsa tid och energi på att
förändras och bli annorlunda?
Påståendet, du duger som du är, är en fras uppfunnen för att bota
eventuellt vacklande självkänsla. Vilket inte gör den ett dugg mera sann. Om
påståendet ska bli meningsfullt behöver det nyanseras och kvalificeras. Frågan
måste ställas: i vilket avseende duger ett du som du är? Det finns ingenting i
påståendet som pekar på ett faktum som skulle kunna vara teoretiskt sant: att varje
människas värde är lika och att man därför duger som man är. Men även den
betydelsen motsägs hela tiden i praktiken. Varje nyhetssändning visar med
tydlighet att allas människovärde inte respekteras.
Du duger som du är nu när någon vill att du ska ansluta dig.
När du väl blivit en del av ett nytt sammanhang kommer förväntningarna på att
vara och bete sig på ett annat sätt, efter bestämda mönster som du inte följde
tidigare. Du dög som du var för att bli inbjuden och lockad. Sedan duger du
bättre om du anpassar dig själv och dina åsikter till sammanhangets.
Varför alls bry sig om en sådan bagatell som att det låter
bra att säga du duger som du är? Därför att jag och andra med mig har dugt i
många sammanhang bara för att plötsligt en dag inte räcka till eller duga längre. Som tur var
har det då funnit andra som tyckt att vi gått an och som inte tagit avstånd när
åsikter och meningar gått isär utan låtit vänskap överbrygga alla möjliga slags
variationer. Ett sådant förhållningssätt heter duga!
Enstaka bibelverser hjälper inte långt i argumentationen, men för den som har viss överblick kan de peka i en bestämd riktning...
2 Kor 5:17 Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.
Ef 4:22 Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär.
Kol 3:9 Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor
