Sång och musik tycker människor om. De tillhör människans
tidigaste historia. Och löper som en välsignad tråd genom historien. De allra
flesta uppskattar och gillar att försöka musicera själva eller att höra andra utöva
konsterna. Men smaken är en källa till diskriminering i meningen urskillning.
Man väljer personligen, och tror sig välja självständigt, vad man tycker om. Jag gillar mest... Min musiksmak, hur fick jag den?
Stilarna och genrerna är så många att man använder musik som
en slags betjänt på vilken man hänger, eller med vars hjälp man stagar upp, sin
identitet. Tänk om det istället onödigt innebär att man begränsar sig. Går
miste om rikedomen av andra musikens yttringar?!
Mästaren Bach är förvisad från ungdomars värld bland annat
med hjälp av radiomediet som begraver Bach i några klassiska program som
knappast används av yngre. Det är svårt att lära sig älska och förstå det man
aldrig möter. Det bör vara vuxnas plikt att möjliggöra mötet med Bachs och
Mozarts och många av de andra stora mästarnas musik. Hjälp nya generationer vänja sig vid
tonspråket och uttrycken vilket kan bidra till deras förmåga att mångsidigt och
med rötter i den musikaliska historien utveckla vår tids musik.
Bachs Juloratorium, en serie sammanfogade kantater från Jul till Trettondedagstiden, uppförs den 19 och 20 december i OlausPetri kyrka i Örebro. Läs mer om denna chans att möta Bachs musik gestaltad av
fantastiska sångare och musiker!
Dagens romantiska och söta kort visar änglasång runt krubban. Det är gulligt och lockigt till skillnad från Juloratoriet som är storslaget och fyllt av triumferande glädje. Ett stycke musik som enligt Tunströms roman Juloratoriet håller jublets kategorier vid liv. Trots den sökta och drömda idyllen får kortet idag fungera
som ett upprop att lyssna till sången och musiken som är inspirerad av
inkarnationen, denna väldiga och historiska vändpunkt, då Gud blir människa i Jesus Kristus.
