Min salig far, sedan länge bortgången, var duktig och skicklig på många sätt. En sak som han excellerade i, dock utan särskild sakkunskap, var ishockey. Han hade väl aldrig satt sin fot nära någon arena, än mindre spelat ishockey. Men från fåtöljens djup kommenterade han särskilt Tre kronors matchinsatser med tillrop om vad de borde göra. Han "visste allt" om hur en puck skulle hanteras och passningsspelet skötas.
Denna baksäteskörning, i ishockey, kommunal snöröjning eller skötsel av gatunätet, är en utbredd konstart. Hemmens ishockekommentatorer utgör en ganska oskyldig skara. Det finns värre. Självutnämnda vetabästare (besserwissers) kan inte låta bli att klaga och ibland påtala vad som borde göras. I de utsatta områdena, med flyktingar, invandrare, skatter, med trafiken och mycket annat. Alltid är det någon annan, som dessutom tagit på sig rollen och iklätt sig ansvaret att sköta sitt område, som får bära hundhuvudet, får skulden och borde skämmas.
Hur jobbigt det än kan vara är det en del av demokratins funktioner att låta kritiken flöda fritt, oavsett kunskap eller expertis. Radioprogrammet Ring och sjung ut är en sådan klagoventil där det eviga missnöjet ständigt pyser över. Det kan vara ganska plågsam lyssning.
Det som inte borde vara och inte är tillåtet är att gå över gränsen till hets och hot. Näthatet är vida omtalat och drabbar nästan alla offentliga och publika personer. Förr var det telefonhot och anonyma brev som förmedlade dyngan, idag är eländet en knapptryckning bort. Det verkar som om vi, och vårt samhälle, står handfallna inför floden av nedsättande invektiv, hatet och hoten.
Särskilt drabbade lär politikerna vara som har tvingats lära sig leva med ständiga påhopp varav många består av hat, hot, våld och hets. Här finns ett av skälen till att inte måla tillståndet i Sverige med alltför ljuvliga pastellfärger. Att det förekommer är illa nog. Att det sällan leder till rättsliga åtgärder och sanktioner är förfärligt illa.
Var tog den gemensamma moralen, förhållningssättet till och efterlevnaden av vad som är gott, rätt och riktigt, vägen? Vem inskärper vilka regler vi behöver följa för att vårt samhälle ska fungera? Hur förhindrar vi att de gemensamma normerna och reglerna inte vittrar bort och ersätts av någon slags djungelns lag?
