För vår del är det redan drygt 25 år sedan. Som vi fyllde 50! Nu för tiden passar vi på att fylla 75 eller ännu mera. Det hindrar inte att det finns 50-åringar att fira. Både de som faktiskt uppnått ett halvt sekel i egna år. Eller de som delat åren med varandra. Där hittar paren som firar s.k. Guldbröllop! Att ha levt samman så länge är i våra tider en gyllene bedrift, därav epitet guld! Fast kanske inte. Om relationen har hållit är det mer av en gåva och bygger på en överlåtelse till varandra att hålla ihop i medgång och motgång. Att det inte alltid går vet de flesta av oss genom vänner och bekanta eller av egen ofta smärtsam erfarenhet.
Människor skiljs eller blir sjuka och kan dö ifrån varandra. Att där finns lidande och smärta är oundvikligt. Men det hindrar inte att det kan vara på sin plats att fira med dem som fått nåden eller kämpat sig fram till de 50 gemensamma åren.
Härförleden totade jag ihop några rader till Ida:s visa för att fira ett guldbröllop. Här en av verserna:
Ni ska inte tro det blir vardag
igen på en himla lång tid
ett bröllop här firat sin årsdag
och vi stannar länge därvid!
De ser på varandra med blicken
så där så det hoppar och far
i hjärtat som upplever kicken:
vi två, ett sjusärdeles par!
I det aktuella fallet finns det en hoper barnbarn och därför tillfogades denna vers:
En mormor, en morfar är bra att ha
då vet man att nån sätter fart
en farmor, en farfar är lika bra
kalas, det blir fest, ja, så klart!
De gör så att alla ska trivas
ha roligt, bli mätta, till sist
om detta ska visor ju skrivas
Hurra, dom är bäst, först som sist!
