Att vara kristen tar allt mindre tid i anspråk! Låter det konstigt? Kristen är väl en människa hela tiden? Förvisso. Men jämför med 50 år tillbaka i tiden så konkurrerade inte så många saker med den kristna tron. Går vi sedan några hundra år tillbaka i tiden dominerade den kristna tron det mesta i det svenska samhället, skola, kungamakt, krigsmakt osv.
Att vara kristen tar allt mindre tid i anspråk. Slutsatsen drar jag eftersom de flesta siffror pekar neråt för frikyrka såväl som för kyrka. Gudstjänstbesök, söndagsskolor, ungdomsarbetet, bibelläsning - egen och i grupp, bönegrupper, fortsätt gärna uppräkningen själv...
Annat ockuperar tid och uppmärksamhet: datorer, mobiler, paddor, boklyssning, fritidssysslor, arbete, semestrar osv. I Luthers stora katekes står det: "Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud".
Den medvetna tanken på Gud och Guds vilja har fått stor konkurrens. Vare sig Bibel eller Psalmbok kan längre stå sig som verkliga folkböcker i vårt svenska samhälle där all tro blivit alltmer bortvald och utdefinierad. Idag talar vi till och med om en "inre sekularisering" med betydelsen bl.a. av att kyrkan, dess personal och aktiva alltmer färgas av världen och världsligt tänkande, om förenklingen tillåts.
Kyrkan och dess handlingar blir i någon mån avsakraliserade och framstår som events vilka tävlar med andra events. Fanatism och gränslöst engagemang är inte det jag efterfrågar, snarare mer helgjutenhet där tron och dess konsekvenser får bli klangbotten för våra liv och dessutom tillåts ta mer tid i anspråk än vi vanligtvis ägnar det. Men allt möjligt annat letar sig in och tar över, utan att jag/vi lägger märke till det. Våra tankar brottas med annat...
Mängder av fina och humana sammanhang finns där vi engagerar oss. Många av dem arbetar för människors värde och värdighet, ger sammanhang och bidrar till samhällets bestånd där rättvisa och medmänsklighet är avgörande värden. Så låter det inte så sällan när kyrkligt engagerade människor ska beskriva skälen till varför de vill verka och vara med i Svenska kyrkan.
Vart tog Jesus vägen, vad med nåd och syndaförlåtelse, och gudstjänstens betydelse där bön, tacksägelse och lovsång påverkar oss och präglar mässorna? Istället låter det som om kyrkan vore Röda korset, Rädda Barnen, Amnesty m.fl. Att vara indragen i de sammanhangen är bra, där kan man också fungera som kristen. Men kyrkan är definitivt något därutöver, ger något annat och mer!
Att vara kristen tar allt mindre tid i anspråk...?
