Kyrkan satt
under luppen är ett vällovligt initiativ av Dagens Nyheter. Deras granskning
har bland annat lett till ett ”avslöjande” av de enorma summor, hela 115
miljoner, som utköpen av anställda kostat de senaste fem åren. Några jämförbara
siffror från verksamheter som sjukhus, skola eller militär har inte redovisats.
Först då kan man väl egentligen säga hur annorlunda Svenska kyrkan är.
En del av
dessa pengar är väl använda. Får man hoppas. För att se till att begränsa
risker och skador av dåligt och olämpligt uppträdande och för att ge chefer som
inte klarat uppgiften ekonomiska möjligheter att gå vidare. Men förmodligen
finns det ett antal utköp som inte varit skäliga. Som mest handlat om att
skaffa undan obekväma personer, anställda vars åsikter och/eller civilkurage
irriterat.
Med stiftet som huvudman för präster och diakoner hade utköpen och avgångsvederlagen rimligen varit betydligt
färre. Även om man inte ska ha några illusioner om stiften som de bästa av arbetsgivare.
Då kunde i alla fall en del kyrkoherdar som till exempel markerat mot sammanblandningen
av styrning och ledning och utvidgat politikerstyre kunnat vara kvar!
Det finns
anledning att påminna de granskande journalisterna på DN om en ledare som fanns
i deras tidning 14/9 2009 om kyrkan och partipolitiken: Politiker med anknytning till riksdagspartierna
kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta
partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är
olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av
engagerade medlemmar som tror på organisationen. (Här min kommentar till denna ledare).
Den partipolitiska inblandningen klavbinder Svenska
kyrkan vid de politiska ställningstaganden som några av partierna hyser. Att
det i ett modernt samhälle med ett sekulärt styrelseskick inom stat och kommun
ännu förekommer politisk styrning av ett av många trossamfund är
häpnadsväckande! Kopplingen antyder en sådan sammanblandning av roller och
uppgifter som vi förknippar med totalitära stater. Ett slags strömlinjeformadcaesaropapism. Argument för detta förhållande är ihåliga och skälen emot
bärkraftiga. Enda förklaringen till att kyrkan inte gör upp med systemet är att
makten i Svenska kyrkan fortfarande ägs av partier eller grupper med
partipolitisk koppling!
Samtidigt bistår kyrkan partier och
nomineringsgrupper med stora summor i form av mandat- eller partistöd både på
nationell nivå, men även förekommande på lokal nivå. Det handlar om
mångmiljonbelopp som ingen någonsin gjort en sammanställning av. Klart är att
partipolitiken inom kyrkan gav SD en plattform och ekonomiskt stöd för att fortsätta
sin tidiga etablering!
Den stora reform som slog sönder många
församlingars rätt till självbestämmande och skapade superkyrkoherdar och
storpastorat kunde också vara värt några artiklar.
Övertalande kallades
utredningen som lanserade denna totala organisatoriska omvälvning för Närhet och
samverkan! Reformen genomfördes dessutom utan att någon grundlig och genomlysande
analys hade gjorts av den andra stora kyrkoorganisatoriska reformen i modern
tid: åtskiljandet av kyrka och stat.
Dagens Nyheter borde fortsätta på den inslagna vägen! Jag säger det ännu en gång: en kritisk granskning av partiinflytande och organisation kunde bidra till att denna otidsenliga och stötande sammanblandning av roller och intressen äntligen kunde upphöra. Inget annat trossamfund i landet skulle i sin vildaste fantasi tänka sig en sådan modell för egen del. Om systemet är så förträffligt kan man ju undra varför partierna inte erbjudit muslimer eller frikyrkor som EFK eller Equmenia sin hjälp att styra?
Så mera kritik från DN, det ber jag om!
Här några fler stillsamma artiklar som kan ha viss relevans i sammanhanget:
