En fungerande söndagsskola i varje församling!

 

Under 1900-talet var söndagsskolrörelsen ekumenisk och stor. Samfunden förstod att låta de bibliska berättelserna tidigt bli viktiga mönster som kunde befästa både tro och värderingar. I min söndagsskola i Visby metodistkyrka användes en sandlåda där små figurer kunde åskådliggöra t.ex. en liknelse som den Barmhärtige Samariten (som det hette då). Spännande och visuellt. Därtill fanns det en flanellograf med bibelfigurer som "fastnade" på tygduken och som hjälpte oss att se berättelserna. Det blev jubel när en Josef eller en Goliat singlade ner på golvet förstås. Vi hörde, såg och lärde oss viktiga avsnitt i Bibeln.

På våra födelsedagar, alla som fyllt år under veckan, innebar att vi fick lära oss att dela med oss. För varje år vi fyllt fick vi lägga tioöringar i en stor sparbössa. DE slantarna sändes sedan vidare till missionsarbetet och til de fattiga, t.ex. i Mozambique. Vi räknade åren högt förstås. När alla som fyllt fått ge, de som inte hade pengar fick av föreståndaren, så sjöng vi: Vi har en Gud som oss skydda förmår, söndag och måndag och veckan som går. Vi har en Gud som oss skydda förmår, 52 veckor per år!

Söndagsskolan var ordentligt organiserad med inskrivna barn som var uppdela i olika klasser, småbarn, medelstora barn och barn i skolåldern. Varje söndag fick man en bibelbild att klistra in i sin egen söndagsskolbok. Det fanns söndagsskoltidningar som alla barnen fick för att stärka samhörigheten, ge fördjupning och ge anpassat material att läsa. 1951 fyllde Söndagsskolan i Sverige 100 år. 1926 är söndagsskolrörelsen i våt land 175 år! Vi får göra vad vi kan för att hjälpa till att bygga en fungerande söndagsskola i varje församling!