Biskop Jonas Jonson fick en vänbok publicerad med titeln: Samtal på väg. I den finns bidrag bl av biskop Caroline Krook, Abd al Haqq Kielan, Ylva Eggehorn, Torsten Kälvemark, Desmond Tutu och Katrin Åmell. För den poetiskt intresserade finns en liten pärla som Tomas Tranströmer överlämnade till Jonas. Det är inte så många som känner till att den finns. Dikten skrevs förmodligen på 60-talet och då på insidan av en boks bakre pärm. Där vilade den länge dold och bortglömd. När den nu blivit synlig och överlämnad borde mer ljus falla på den. Dikten är berörande stark och den förtjänar att bli känd, först och främst av alla Tranströmerläsare men även av många fler!
Också i välfärdsstaten
finns den ensamma kvinnan
som bultar i våningen
med sina tårars hammare
Och hopkrupen i rocken
en man på kaféet
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel
Och pojkarna på anstalten
som tatuerar varann
för att markera
att de hör till en annan stam
Skönhetens närvaro
kan vara farlig
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig
