Himmelsk vårdcentral

Hängde på mig vinterns skinnpaj (så kallades de fränaste skinnjackorna i ungdomens vår) och knallade ner till vårdcentralen i god tid. Infann mig där 07.40 och redan väntade 5 människor på att dörren till väntrummet skulle öppnas. Efterhand samlades allt fler i primärvårdens kö. När vi var vid pass 10 personer dök en kvinna upp och utbrast spontant när hon fick syn på oss som väntade på att få komma in: Kors, här är ju mer folk än i kyrkan.

Det kunde ju ha varit en svidande kritik mot församlingar som samlar sisådär en 9 personer till sina gudstjänster. Men jag förstod genast att folk i kyrkan stod för en stor och betydande mängd människor.

Sedan kastade hon ett öga på väntrummets låsta dörr och sa: Och pärleporten är inte öppen än!
Men efter en evig väntan kom, som genom ett under, alldeles strax (07.50) en kvinnlig S.t Per och släppte in oss alla!

Vi klär oss som i februari

En kylslagen midsommarvecka får oss att klä på oss som i februari eller mars. Halsdukar och rockar återbrukas. Och cyklister har åter vantar - åtminstone morgon och kväll. Blåfrusna stackare med bara ben huttrar i vinden.

Inomhus sjunker (kan felstavas sjunkner) temperaturen. Det är levande ljus och plattor på spisen som får kompensera att fjärrvärmen tvärstannat. Vi huttrar och slår åkarbrasor, vi byltar på oss och lufsar omkring som loppmarknaders textilavdelningar. Och undrar, vad är det som hänt?

Hurra, det är den svenska sommaren som kommit!