Min mamma och pappa gifte sig på 40-talet i Visby. Carl-Bertil Stenström och Inga-Greta Karlsson förlovade sig på julafton 1943, Lyckönskningar innehöll massor av råd och synpunkter. Må Igges och Bertils julglädje i år vara livet ut, kunde de heta. Och min morfar fick ett brev med denna inledning: "Broder Gustaf Karlsson. Stor Frid! Erinrar om vårt samtal i somras om min ljusa kostym. Broder Karlsson lovad vända den vid något tillfälle i vinter och ansåg den värd detta, då avigsidan inte fällt. Sänder icke väst då jag icke använder den. Så passar jag på att sända hjärtliga gratulationer till Brodern och Frun med anledning av dotterns förlovning..."
Kvinnokampen då? Jo, i samband med deras giftermål 10 juni 1944 fick mamma en skämtsam och ironisk kallelse till den gotländska avdelningen av Sällskapet för befrämjande av äktenskaplig lydnad undertecknad av Nora Celinder, ordföranderinna och Ragata Rivjärn, sekreterska! Där kan man som i en allvarlig skrattspegel se bristen på jämlikhet. Det perspektivet har använts i många sammanhang genom att hålla fram vad som händer om kvinnor plötsligt övertar en traditionell patriarkal mansroll?
Alla som läser dokumentet inser den starka kritiken av uppdelningen manligt-kvinnligt som inneburit att kvinnor dubbel- eller trippelarbetat genom eget yrkesliv, ansvar för hemmets skötsel och för barnens omvårdnad.
Läs själv och fundera:
