Kaffekorgsgudstjänsterna har snart högsäsong. Det ordnas så här i midsommartid friluftsgudstjänster i närmsta änge eller på kullar, i hasselsnår och träddungar. Visst är Guds natur en strålande mötesplats. Glädjen över att sommaren äntligen har kommit vet knappt av några gränser. Men... och det finns ett par men.
Väderleken spelar så här års ibland sina spratt med det friluftsälskande kyrkfolket. Det kan vara isande kallt och fuktigt. Det kan blåsa så pass att det som började som en text från Gamla Testamentet avslutas som något ur Romarbrevet. Andens vind har okynnigt bläddrat fritt i Evangelieboken. Predikanten har dessutom ibland fått se sin predikan fara all världens väg, som okynnig konfetti har bladen spritts över änglamarken. Ibland har jag tänkt att det var av gudomlig barmhärtighet. Mitt predikoutkast höll kanske inte högsta klass med sina spridda tanketrådar. En predikan som förverkligats inför församlingen genom att bokstavligt bli utspridd.
Har någon varit djärv nog att fira nattvard i det fria uppstår andra komplikationer. Det tillfälliga altaret kan vingla. Är det av trä kan man åtminstone häfta fast duken i underlaget så att den inte med sitt fladdrande välter kannor och vaser. Varje luttrad friluftspredikant vet att ta med tyngder så att det man dukat fram kan ligga kvar där det lagts. Den som sett en kollektör jaga en okynnig tjuga över ängsmarkerna vet att det inte enbart är ljuvligt stilla därute i det pågående klimatet.
Det stora äventyret utomhus erbjuder omväxling och oväntade episoder. Vilstolar har havererat och bänkar vält. Det lär till och med ha hänt att fåglar mer än lovsjungit, de har också velat vara med och ge mera konkreta bidrag.
Dessutom, tänk om värmen faktiskt kommit - då kan utomhusfirandet bli en envig mellan folk och fä. Små flygfän som getingar och mygg. De kan verkligen vara enerverande. Och de kan stjäla all uppmärksamhet från det man samlats för att göra - hålla gudstjänst. Solen kan vilja ha ett ord med i laget genom att gassa så att svetten lackar.
De som slet ut sig under medeltiden för att resa alla dessa medeltida kyrkpärlor skulle bara veta att deras byggnadsverk, riktiga underverk, inte tycks fungera för sitt ändamål under sommarhalvåret. Trots att de erbjuder värme när det är kallt och välbehövlig kyla när hettan blir för påträngande. Men vem är jag att invända mot denna trängtan att ibland och försiktigt få spränga kyrkmurarna. I denna ljuva sommartid, gå ut...
