En blogg är som en talarstol. Där framför talarstolens innehavare alla möjliga budskap. Där tycks det, anses och påstås. Rakt ut i bloggosfären. Om någon bryr sig verkar inte spela roll. Formuleringslusten övervinner bristen på åhörare eller läsare.
En dag kan någon se i backspegeln för att konstatera: vad var det jag sa?! Till vad nytta? Glädjen av att ha hittat korn av sanning förtas lätt av den brist på eftertanke som är rådande. Majoriteten är flest. Vilket inte betyder att den alltid har rätt, vet bäst eller förstår mest. Det märkliga är att i den stora massan finns alltid en liten grupp som bestämmer vad som ska gälla. Deras talarstolar är förstås redan från början förgyllda med makt och position. Vad betyder väl då då en enstaka röst som argumenterar och håller på?
Förresten, denna stillsamma blogg är idag nog mest en byrålåda. Där lapparna med klotter hamnar. Där ligger de och viskar. Mest för sig själva.
