Släden är knappast stor, lagom till en person. Välklätt skulle det också vara, med pälsmössa, pälsjacka och muff. Det cylinderformade plagget kanske inte var så lämpligt om hon på bilden skulle köra sin släde. Hönorna de stackarna får spinga runt i snön för at se om något mättande går att picka.
För min del tänker jag att perspektivet luras. Kan det vara så att hela hästens bakdel försvunnit bakom den ganska nätta damen? Det vore förstås inte första gången som något litet gömmer eller skyler mycket.
Det uppenbara välståndet får mig att tänka på advent som är en fastetid, även i lutherska länder. Men den praktiseras knappast längre. Istället är hela adventstiden präglad av extra tilldelning vad gäller glögg och pepparkakor. Förr behövde människor av tvingande skäl leva knappt och sparsamt för att få ihop till julens överflöd. I vår tid gäller inte det för alla längre. Fast nyligen kunde medierna rapportera om att var tredje barnfamilj tar superdyra lån (till ockerräntor) för att unna sig ett julfirande. Ska det behöva vara så?
