Man kunde kommunicera långt innan nätet och bloggen var uppfunnen! Längtan efter att göra sig förstådd har alltid varit framträdande. Driften var stark att upprätta kontakt och få meddela sig med omvärlden. Urstark sedan urminnes tider.
För vykortssamlare är varje nytt kort i samlingen en tydlig påminnelse om denna starka trängtan efter förbindelse. Som på kortet från Wisby här ovan, skrivet först lodrätt och sedan vågrätt. Lusten att komprimera sitt budskap för att få så mycket som möjligt sagt fanns redan då den 23/9 1913. Den dagen är kortet poststämplat och avsänt från Visborgsslätt i Wisby till Nora.
För hundra år sedan kunde man få vänta veckovis efter tecken. Hur har släkt och vänner det? Hur mår dom, vad gör dom? Sedan sänds ett vykort. Och man får den efterlängtade informationen.
I centrum för uppmärksamheten fanns enkla frågor, inte helt olika dem mobilpratarna ständigt kungör i väntsalar, tågkupéer, på torg eller i affärer: Här är jag! Var är Du? Jag är på väg! Vad gör Du? Sedan skall jag! När kommer Du?
Vykorten innehåller information om liknande ting. Hur har Du det? Här är eller bor jag för tillfället. Vädret är soligt och regnigt. Det blåser och havet ligger stilla. Båtresan har varit förfärlig eller ljuvligt lugn. I kväll eller i morgon händer allt möjligt. Då skall vi eller jag...
Då vykort. Idag mobiler och bloggar, facebooks och...
Mitt budskap? Jag ville väl egentligen bara hälsa till Dig! Hoppas att Du har det bra! Själv ska jag ha en ledig dag. Solen skiner. Höstlöven faller. I morgon arbetar jag. Vore roligt att ses! Hör av Dig!
Vänliga hälsningar,
Lars B
Andra bloggar om: Vykort, Kommunikation, Mobiltelefon, Samlare, Hälsning
