Denna sommar har jag bevistat ett otal loppisar och antikhandlare. Något ska man ju göra. När det blåser snålt. Och värmen inte riktigt orkar med att bereda oss en skön sommar. Så då har det blivit små utflykter till udda rum som blir som små museer eller installationer med sina många prylar. Dessutom finns det tallrikar och glas som behöver få nya kamrater eftersom en och annan pjäs blivit kantstött eller trasig.
Väl inne i lador, butiker, garage eller tält är det svårt att låta bli att leta igenom bokhyllorna. Inte för att det saknas böcker därhemma utan för att om möjligt hitta någon av de böcker som ännu inte anskaffats trots att de finns på en imaginär lista över sådant som bör läsas. Dit hör också Staffan Tjärnelds ungdomsbok De små hästarna (1956) som jag har för mig berättade om strandridare på Gotland.
Bara för några år sedan kostade pocketböcker mellan 20 och 30 kronor. Men den strida strömmen av nya böcker bidrar till att priserna är på väg ner. På flera ställen har knappt begagnade pocketböcker kostat 5 kronor! De flesta är naturligtvis deckare men en hel del andra böcker har funnits för samma pris. Följden är att nya travar av böcker sakta växer till. Så småningom hamnar de i någon kyrklig andrahandsaffär eller på någon församlings loppmarknad. Men för tillfället får de ligga i högar...
Annars slås jag av att många loppisar inte har så mycket att erbjuda. Slitet och trasigt blandas med massproducerat och ointressant. Det kan låta som snobbism, men när även de sämst formade glaspryttlarna prissatts så att en eventuell kund ryggar tillbaka och skakar på huvudet då tappar man snart både lust och ork. Det enda föremål jag egentligen burit hem med viss glädje från en loppis denna sommar var en emalj som uppskattas i Örebro men än så länge endast sparsamt på andra ställen. Den ska faktiskt få en plats i vardagsrummet och slipper ligga nerpackade. Alltid något.
