En dag slogs ögonen upp och man såg. Vi hade klara ögon och försökte av bara farten fokusera på något eller någon. Föräldrarnas ansikten var det vanligaste. Själv hamnade jag på barnbördshuset i två veckor. Sjuksköterskor och barnvårdare var dem jag först knöt an till. Tur att jag inta var en and- eller ankunge som följer dem de först ser. Äventyret kostade min föräldrar någon krona. Kvittot finns ännu kvar. Därefter fick jag komma hem.
Inga minnen finns bevarade från första bostaden. Från den flyttade vi snart in till staden innanför Visbys murar. Mellangatan 7 A var gatuadressen, Mina arma föräldrar fick släpa tre barn uppför trapporna till tredje våningen. Att de bara orkade. Någon lättnad var att det var ett modernt hyreshus med tre lägenheter. I husets källare fanns tvättstuga, förråd och mangel- och torkrum. Tvättmaskinen verkade stor som ett lokomotiv för oss barn. Den tornade upp sig och mullrade högt. Men att ha tillgång till moderna maskiner var något de verkligen uppskattade. Då slapp de handtvätta eller ge sig iväg med tvätten.
Torkrummet var också skyddsrum med tjocka metalldörrar och bombsäkra väggar! Mangeln var elektrisk och hade ljusa trävalsar. Med en fotpedal kunde man koppla ur manglingen. Jag vet eftersom jag cyklade runt i torkrummet på en trehjuling och parkerade bakom den gröna mangeln.
Det var lockande att försöka känna på valsarna och innan jag hann dra andan hade en hand pressats in i mangeln. Då skriker man kan jag försäkra. Det ekade i betongen. Mamma fick bruk för pedalen som inte var snabbast i världen på att koppla ur...
Hur jag kom till lasarettet minns jag inte. Troligast är att vi i rasande fart for iväg med familjens bil, en Ford Anglia. Väl inne på sjukhuset höll man på med handen och skinnet mitt. Inte vet jag varför jag har fått för mig att man rullade bort den skadade handens skinn med en kniv, ungefär som man gör på en flundra. Hur som helst blev det bedövat, spritat och omlagt med vadd i ett mäktigt paket. För några dagar blev man uppmärksammad som en kung på Eriksgata. Både hemma och ute på gården. Alla ville fråga och veta. Men sådana sjukdomsvinster går snabbt över. Något nytt händer (!) och vänder intresset.
