Med gryningsljuset vaknar förväntningarna på den nya dagen. Det oskrivna bladet har redan anteckningar i blyerts. Vid vissa klockslag ska olika händelser inträffa för så är det planerat. Digitala möten har jag strukit eftersom det redan står klart att tankeredan och -kraften kommer att avta fram emot middagstid. Så är det inte för alla. Ju längre dagen går ju mera vitalitet och glädje tycks somliga lyckas utvinna ur samtal och möten eftersom avståndet väcker en hunger efter mer kontakt, mera utbyte och dialog. Till detta bidrar påbjuden distansering och social avhållsamhet, ja, distans.
För att inte alldeles förtvina kan man sänka sig i litteraturens världar. Att läsa böcker ur olika genrer kompenserar många andra brister i tillvaron så den ser ut idag. Även TV har blivit en tillflykt. Jag gläds över koreanska långkörare som Mr Sunshine och Rookie Historian, serier som verkar oändliga med sina långfilmslånga avsnittt. De är fester i färg och drama som kan räcka en vecka för den som inte bara vill titta på dessa Netflixserier.
Den nya dagen behöver böner, tänker de som är fromt lagda. De skänker världen sin omtanke och sänder omsorg och varm tanken mot höjden med sina knäppta händer. Just då bryr sig ingen om allt är läromässigt korrekt, ty hjärtats djupa längtan för andra når det stora lyssnande hjärtat. Så tänker jag. Inför denna dag.
