Kyrkans villighet att trappa ner under pandemin har varit förfärande. Restriktionerna har varit oproportionerligt starka och strikta. 8 personer i kyrkor byggda för 6-700 personer och med luftvolymer under valven som inga anda byggnader slår! Några få uthålliga församlingsledningar har istället ökat ut antalet mässor för att församlingen ska få "sitt dagliga bröd"! Flera har samtidigt ökat ut sitt diakonala och medmänskliga stöd åt dem som drabbats extra hårt, de som redan levt på marginalen. Det är berömvärt. Men enligt predikoturerna går det mestadels åt andra hållet: nedstängning, begränsning och stängning.
Dagens bön och tanke gäller den gudstjänstfirande församlingens framtid. Den Helige Andes bistånd behövs för att blåsa liv i de avsomnade och avvanda, dem som kyrkan låtit vara och sällan erbjudit dem Ordet och sakramentet.
Krisstöd för fötvinande kollektändamål är också det ett böneämne så att medmänniskor inte får lida för kyrkans beredvillighet att sitta inomhus och planera för det som aldrig verkar bli av...
