Barn har rätt, även till andligt liv

TV 24 som inte fanns i Örebro för Barnrättsakademins möte gick miste om en fantastiskt intressant och lättillgänglig konferens. Dag 2 är nu avslutad och folk har åkt hem igen. Uppfyllda och inspirerade, men även lite oroade och eftertänksamma.

I morse inledde Lena Källström kommundirektör i Örebro. Hon välkomnade deltagarna till staden och kommunen och gav några inblickar i kommunens barnperspektiv. Hon konstaterade att några av de svåraste besluten hon fattat inte varit som kommundirektör utan det fattades när hon arbetade i Socialtjänsten och handlade om barns uppväxt.

Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs talade därefter om Religionens betydelse för barnens rätt. Med ett självkritiskt men öppet förhållningssätt menade han att rätten till religion är viktig också för barn. Om man inte får ord och berättelser för de existentiella och stora frågorna, dem som religionen ägnar sig åt, så blir barns verklighet mindre. Det blir ett vitt fält. Barnkonventionen talar om barns rätt till andligt liv på fyra ställen, men ingen tycka ha försökt utveckla vad det betyder. Biskopen gav flera litterära referenser som inledning till dessa frågor. han nämnde bland annat Sven Delblanc och Livets ax men även Astrid Lindgren och Bröderna Lejonhjärta.

Därefter talade barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson om barn och deras olika språk. Ett modersmål kan vara musikalisktm, kan vara bld eller rörelse och då måste man använda det för att hitta fram till varandra. Han gav interiörer från sitt arbete som skolläkare i Rosengård.

Under dagen medverkade också Peter Flack som efter en mycket personlig inledning läste ur Torsten Ehrenmarks självbiografi och därtill en text av Lars Forsell om dragspelsmusik, Ola med handklaveret (?).

Per-Erik Åström, Utredningssekreterare på Socialdepartementet redogjorde för barns utsatthet på nätet med särskild koncentration på förekomsten av barnpornografi. Upprördheten var stor i auditoriet över det som sker med barn i det verkliga livet och som återspeglas på nätet. Men även över det som kan ske med människor via nätet.

Sjuksköterskan och författaren Anna Jansson var dagens sista talare. Hon berättade med sitt gotländska idiom om Visby och sin flykt från barnkrubban och barnvakterna där. Hon talade innerligt om sin far och om den äldre generationens kvinnor som blev hennes följeslagare och utväg.

Snart nog kommer bidragsgivarna att på något sätt finnas redovisade på Barnrättsakademins hemsida. Dit är det verkligen värt att bege sig! Nästa vecka lär dokumentationen lomma att finnas där.

Jag var där, och det ångrar jag sannerligen inte. Även om det gott kunde ha funnits plats för minst ett mer teoretiskt och akedemiskt bidrag kring barn, barnrätt och Barnkonvention - så var dagarna omväxlande och synnerligen givande! Vi som var där hade verkligen valt rätt!
Barnrättsakademin.

Medmänsklighet - barnets rätt?

Är medmänsklighet barnets rätt? Frågan ställs av Barnrättsakademin vid en stor konferens i Conventum, Örebro. Barnrättsakademin som i dagarna fått uppdraget att utbilda polis, domare och andra i frågor rörande våld mot barn.

I går torsdag, den 13/3, hälsade Benny Marcel konferensdeltagarna välkomna och överlämnade därefter ordet till förste talaren författaren Henning Mankell. Han drog fram en minimal lapp ur fickan och började tala. Han berättade om fyra barn (och ytterligare några). Barndomar som alla kunde beröra och väcka till insikt. Vi får möta Felicia, barnet som lämnades att dö i rännstenen i Maputo, men hade tur och blev omskötta på ett hem drivet av SOS-barnbyar.

Vi får höra om Josef, pojken som av en insiktsforskare togs med till Sverige vid mitten av 1800-talet. Han ligger nu begravd i Skåne. Dog han verkligen av lungsot som anges som dödsorsak? Henning Mankell menar att han dog av sorg, bortlyft från trummor och människor. Josef som lämnades i den skånska leran, på ett lantbruk och med klumpiga och ogåbara träskor. Den goda viljan gör inte allting som sker i dess namn rätt eller gott.

Huvudfienden är fattigdom, säger Henning Mankell med eftertryck. Det är inte oöverstigligt att ge alla barn möjlighet att läsa och skriva! Och han berättar enkelt och rörande om barn som fick chansen och om andra som gick under. Tillit och tilltro betyder så mycket. Barn får självförtroenden och förstår att de inte är utbytbara! Vi inser att vi har lyssnat till en verklig berättare, när han till sist viker ihop sin lapp, stoppar den i fickan och lämnar scenen. Sveriges radio var där.

Psykologen och utredningssekreteraren Anders Nyman redogör distanserat för Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Kan det vara ett sätt att hantera det svåra som så många berättat om av övergrepp och bestraffningar, om fysisk och mental misshandel? Vi får även lyssna till Anna Frenning från Rädda Barnen som berättar om barn i familjehem och Barbro Hindberg som talar om barns bästa utifrån fallet ”Louise”. Det händer att alla gjort det de ska och det ändå blir fel, säger hon. Sådana systemfel måste vi komma till rätta med blir en av hennes slutsatser.

Psykoterapeuten Göran Gyllenswärd talar eftertänksamt och inspirerande om barns sorg och hur det bearbetar stora förluster. Han visar hur en förlust gjord i en viss ålder följer med och behöver bearbetas i nya skeden av livet. Det lilla barnet som blir tonåring behöver förhålla sig på nytt till förlusten. Gyllenswärd avslutar sitt bidrag med att återge berättelsen om sorgestenar i Jim och piraterna Blom.

Till sist äntrar kulturskribenten och författaren Åsa Linderborg Conventums scen. Sakta vandrar hon fram och tillbaka på scenen under tiden som hon delar med sig av sin egen historia, hon som växte upp med sin älskade och särpräglade pappa Leif. Om honom och sig själv har hon skrivit boken Mig äger ingen.

Vi är snart tagna och fängslade av Åsas uppväxt och vi får sitta med henne och pappa Leif i farmors kök. Vi kan se hans parkas av nylon och känna dofterna av svett och rotmos. Vi följer med i vardagens slit och i söndagens märkliga cykeltur till dagis och arbetsplats för att få uppleva glädjen i att det ännu inte är arbetsdag. Genom Åsas egen berättelse går Leifs alkoholmissbruk, hans förluster, förhoppningar och motgångar. Många av oss har nära till tårarna. Och vi förstår hennes glädje över sin pappa som hon älskade då och älskar nu.

Vi som var där fick en dag om barn och uppväxt som grep tag, som berörde och rörde. Minglet framåt sen eftermiddag när dagsprogrammet var avklarat blev en egendomlig upplevelse. När barnen och ungdomarna själva fick utrymme hade de allra flesta gått sin väg! Som en illustration till de många orden under dagen om vikten att lyssna, att verkligen ta sig tid att höra på barn och unga, gapar tomma salar och korridorer.

Inte ens de som är engagerade och bryr sig är alltid där. Men sjöng gjorde bland andra ungdomskören OPQ från Olaus Petri med otrolig precision. Och Örebro kulturskolas Steelpan band spelade så väggarna dansade. De visade sina förmågor för frånvarande vuxna! Idag går konferensen vidare…

Andra bloggar om: Barnrättsakademin, Henning Mankell, Åsa Linderborg, Mig äger ingen, Fattigdom, Medmänsklighet