TV 24 som inte fanns i Örebro för Barnrättsakademins möte gick miste om en fantastiskt intressant och lättillgänglig konferens. Dag 2 är nu avslutad och folk har åkt hem igen. Uppfyllda och inspirerade, men även lite oroade och eftertänksamma.
I morse inledde Lena Källström kommundirektör i Örebro. Hon välkomnade deltagarna till staden och kommunen och gav några inblickar i kommunens barnperspektiv. Hon konstaterade att några av de svåraste besluten hon fattat inte varit som kommundirektör utan det fattades när hon arbetade i Socialtjänsten och handlade om barns uppväxt.
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs talade därefter om Religionens betydelse för barnens rätt. Med ett självkritiskt men öppet förhållningssätt menade han att rätten till religion är viktig också för barn. Om man inte får ord och berättelser för de existentiella och stora frågorna, dem som religionen ägnar sig åt, så blir barns verklighet mindre. Det blir ett vitt fält. Barnkonventionen talar om barns rätt till andligt liv på fyra ställen, men ingen tycka ha försökt utveckla vad det betyder. Biskopen gav flera litterära referenser som inledning till dessa frågor. han nämnde bland annat Sven Delblanc och Livets ax men även Astrid Lindgren och Bröderna Lejonhjärta.
Därefter talade barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson om barn och deras olika språk. Ett modersmål kan vara musikalisktm, kan vara bld eller rörelse och då måste man använda det för att hitta fram till varandra. Han gav interiörer från sitt arbete som skolläkare i Rosengård.
Under dagen medverkade också Peter Flack som efter en mycket personlig inledning läste ur Torsten Ehrenmarks självbiografi och därtill en text av Lars Forsell om dragspelsmusik, Ola med handklaveret (?).
Per-Erik Åström, Utredningssekreterare på Socialdepartementet redogjorde för barns utsatthet på nätet med särskild koncentration på förekomsten av barnpornografi. Upprördheten var stor i auditoriet över det som sker med barn i det verkliga livet och som återspeglas på nätet. Men även över det som kan ske med människor via nätet.
Sjuksköterskan och författaren Anna Jansson var dagens sista talare. Hon berättade med sitt gotländska idiom om Visby och sin flykt från barnkrubban och barnvakterna där. Hon talade innerligt om sin far och om den äldre generationens kvinnor som blev hennes följeslagare och utväg.
Snart nog kommer bidragsgivarna att på något sätt finnas redovisade på Barnrättsakademins hemsida. Dit är det verkligen värt att bege sig! Nästa vecka lär dokumentationen lomma att finnas där.
Jag var där, och det ångrar jag sannerligen inte. Även om det gott kunde ha funnits plats för minst ett mer teoretiskt och akedemiskt bidrag kring barn, barnrätt och Barnkonvention - så var dagarna omväxlande och synnerligen givande! Vi som var där hade verkligen valt rätt!
Barnrättsakademin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar