Tankefrihet är för stunden - tankar för framtiden

Tankefrihet har vi betonat i vårt land. De senaste dagarna har begreppet fått en ny innebörd. Från frihet att tänka de tankar man vill har innebörden drastigt hamnat i en annan ytterlighet: friheten från tankar.

Visserligen finns det i za-zenmeditation en teknik för att tankens grepp lossas. Tankarna får komma och gå och man lär sig undvika att fastna i bearbetning av tankegods och problem. Just där i meditationen förlorar vårt ständiga bedömande och värderande greppet om oss. Vi slipper tänka och känna att det var bra, och färgen där ful och golvet repigt och hälsan vacklande etc

Vi får för en stund bara vara och det som finns undangömt i vårt undermedvetna får en möjlighet att komma till tals. För en kristen kan där också anas Guds närvaro. Meditationen blir ett varande inför Guds ansikte för att Guds röst ska kunna höras. När våra egna inre röster börjar komma och gå, stiga upp och försvinna bort öppnar det för den radikalt onnorlunde, för en annan närvaro, för annat...

Svenska Dagbladets serie om tänkandet, om vårt jag och om självet har bearbetat tankarna och grubblet. I den ges många viktiga synpunkter kring vårt jags förmåga att fästa i tankar och funderingar (grubbel) istället för bortom dem.

Men som skeptiker får jag nog slänga med brasklappen att problemet inte gäller detta att vi tänker. Vi människor lider mer av att vi tänker för litet, för ostrukturerat och oinitierat. Vårt tänkade är inte parat med mognad och visdom. Frihet från tankar är en utomordentlig metod för stunden men för att bygga ett samhälle och förändra en värld behövs det inte mindre tankar eller färre tänkare - utan fler och bättre tankar och klokare tänkare!

Tänkte inte, sa Bull

Även de universitet som idag är stora och mäktiga institutioner har varit små. Någonstans har det börjat och sedan har det fortsatt. Men det finns en förskräckande oginhet i den akademiska världen. Vi och dom andra. Vi de äldre och de nya. Vi stora och de små.

Den som trott att där i kunskapssökandet, i utforskandet av sammanhang och mening, är man storsint och inbjudande, intresserad av dialog och kunskapssökande, kan öppna ögonen nu. Då ser de hur någon akademisk Sven Dufva ställer sig som väktare på universitetsbron. Och klubben av gamla universitet, och läkarutbildare, släpper inte en nykomling över den hur välformulerad och genomarbetat klok den ambitiöse nykomlingen än må vara. Privilegiesverige ska ju vara avskaffat, har man fått lära sig. Men det gäller kanske inte för universitet och utbildare av blivande läkare?

Sämre svar än det prövningsgruppen presterat, den som undersökt Örebros ansökan om att få anordna läkarutbildning, får man leta efter. Läs och begrunda och fjällen faller från ögonen. Elakt, infamt och påfunna struntsaker. Vad hände med akademisk stringens, med det evidensbaserade, med reliabilitet och signifikans i argument och språk? Hm, tänkte inte på det, sa Bill. Tänkte inte, sa Bull.