Det är inte varje dag man håller på att bli överkörd. Men nästan! Trafikmiljön har hårdnat betydligt. Vettvillingar dyker upp överallt, ovilliga att ta hänsyn till andra. Utanför vårt hyreshus ytterdörr finns en bred trottoar. Kliver man ut genom den dörren kan det komma elsprkcyklar eller elcyklar i full fart, på trottoaren.
Går man över till perkeringsplatsen på andra sidan gatan kan vad som helst hända. För några dagar sedan skulle jag gå till bilen men hade bara hunnit halvvägs över vägen när det blev nödvändigt att vänta på ett par cyklister som kom på halva körbanan mellan mig och bilen. Precis när de passerat och jag tar mitt första steg kör en bil precis bakom mig och en cykel tränger sig förbi några decimeter ifrån min fot på bilsidan. Nära ögat!
2 cyklister far sedan, när jag har börjat att köra, diagonalt över första korsningen. Inga handsignaler för att indikera för medtrafikanter vilken färdriktning de eftersträvar. Något nervöst redan där. Ute i trafiken sedan ser jag och min fru överträdelser i princip i varje gatuhörn. Bilar kör i svängande bussfil. Vid ett vägbygge mitt i Örebro negligeras så gott som varje vägskylt. Flera kör mot rött, andra svänger trots förbud att svänga. En cykel kör mot färdriktning, fotgängare går ut i vägbanan där gångbanan upphört.
Tur är väl att ingen försöker sig på att flytta kor, får eller getter mitt i den intensiva trafiken. Sådant kunde hända förr på smärre orter och på landsbygden...
Karlskoga kör vi till, sisådär ungefär 3,5 mil bort. På dit- och på hemvägen körs vi om mer än 20 gånger av bilister som gott och väl överskrider hastighetsgränsen med mer än 20-30 km/tim. Vid en korsning uppstår en kö och flera bilar tvingar sig in i kön trots att de kört vid sidan om vägbanan för att överlista fordonskön. Smått kaotiskt är det fast ingen trafikövervakning syns till. Anarkin breder ut sig och ingen ser till att upprätthålla trafikreglerna. Vart är vi på väg? Var finns polisen?
