När kyrkportens slås upp kan man, om man ser efter riktigt noga, få en glimt av det himmelska Jerusalem. Men då får man se efter noga. Rent av med slutna ögon. För en stund kan man glömma. Allt det som påminner om egen brist, om fallet och världen. Och organisationen, den synliga kyrkan, angripen av utstötningsmekanismer och annat skrammel, försvinner bort ur synfältet.
Det är påskdag idag. Med smak av jul. Jungfru Marie Bebådelsedag. Eukaristin firas! Jag ser...
