- Du din falske mullvad. Jag ska få dig avstängd och avsatt. Detta är inte kristen tro, det är gammal Moskvakommunism. Före freden kommer kriget. Du får säga vad du vill, jag har rätt i alla fall. Så lät en bukett inlägg i de höjda rösternas gäng.
Och det fortsatte blomma: Du din högkyrklige kostymnisse som bara tågar runt och håller på. Sken och yta! Ska du säga din reformerte bokstavspelle! Håller du bägge utgångarna öppna?
På liknande sätt kan ett arbetslag i konflikt ösa vänligheter över varandra. Så kan tillmälena spottas fram i åratal. Ibland med glättig och vänlig yta men fullastade med hullingar och splittring. Bråket eskalerar. Det blir viktigare att markera revir, att utmana och hämnas oförrätter, att förlöjliga och baktala varandra. Fiendebilderna fröar av sig och slår ut med törne och tistel. Jag har hört om fall där man bråkar ända fram till altaret och betygssätter varandras fromhet. Tro inte att jag tar nattvarden med Dig! Se hur de älskar varandra. Jo, det kan världen tro!
Vädjanden om hjälp hos stift och domkapitel kunde förr få till svar att det där är inget att bråka om. Ge er till tåls. Andra har det mycket värre och har haft det längre än ni. Klen tröst. Det spelar inte den minsta roll hur illa det står till i en annan församling. Det värker ju i det egna arbetslaget. Andra får ta ansvar för sin konfliktsmärta.
Tilltron till kyrkan får sig en knäck när man strider i församlingens arbetslag. Men på ett sätt är det bra att församlingarna inte enbart befolkas av helgon. Utan av vanliga människor med fel och brister. Kyrkan demonstrerar att den är en plats för syndare.
Bibeltolkningen är idag utan gräns. Allt verkar möjligt, allt. Den som upplever sig attackerad stuvar om i det dubbla kärleksbudet. Den gyllene regeln verkar inte så bländande klok just då. Allt vad människor gör mot dig ska du göra etter värre! Älska din ovän och be honom slänga sig i väggen. Någon förlåtelse sju gånger sjuttio, eller sjuttiosju, tycker parterna inte är aktuellt. Lägg ner din gåva och ge dig på din broder.
Trots detta så lyckas man i många fall reda ut missförstånd och kolliderande övertygelser. Pris ske Gud! Men ibland går det inte alls. Konflikten utvecklas efter en egen logik. Den har rotsystem som ogräs och sprider sig lika snabbt. Det ena leder till det andra som i sin tur förvärrar det tredje. Till slut måste någon erfaren utifrån komma in i situationen. Då vill det till att de vet något om organisationsteori, gruppprocesser och om idéburna organisationer. Allt oftare får en person flytta på sig, tvingas bort.
Värst är nog att andra än de inblandade blir lidande. Församlingsverksamheten och gudstjänstlivet blöder när oförsonligheten råder. De såren läker långsamt. I åratal efter upplösningen kan församlingen präglas av den strid som böljade i arbetslag, mellan förtroendevalda och kyrkoherden, mellan präst och musiker, mellan gurpper av anställda, i syföreningen... Varför berätta om strider i församling och kyrka? Ska man inte tala väl om den? Jo, men man ska vara sann också. Detta finns. Men dagens sanning är att detta handlar också om politiska partier, folkrörelser, statliga och kommunala arbetsplatser, om försvaret, om privata företag, om sport och idrott, om... Det gäller och angår oss alla!
Konflikter ger ofta långvariga fantomsmärtor. Den som är sjuk söker läkare. Den som har tandvärk går till tandläkaren. Den församling, det arbetslag som fastnar i konflikt gör vad då? Skärper sig? Ropar på hjälp? Omvänder sig?!
Konflikt, Arbetslag, Strider, Mullvad, Kyrka
