Regnet får följder. Det är blött överallt och fuktigt. Gräset växer som aldrig förr. Gräsklippning i strilande regn är oskönt. Kläderna klibbar och svetten rinner, trots att vi har en batteridriven gräsklipparmaskin. Den väger nämligen inte så mycket. Och den har många små detaljer gjorda i plast.
Döm om vår förvåning (betyder väl att ni ska anse den riktigt betydande) när ett ynka litet plasthandtag gick av. Manicken ska hållas in vid start, annars går inte klipparen igång. Vi åkte till Granngården med handtaget för att beställa ett nytt. Nej, si det gick inte. Granngården ligger i köpcentret Marieberg en dryg mil utanför stan. Först skulle vi åka tillbaka till koloniområdet på andra sidan Örebro för att hämta gräsklipparen och sedan lämna in den. Därefter skulle Granngården köra den till Arboga (!) där reparationsverkstaden höll till. Sedan skulle apparaten bedömas och eventuellt handtag bytas. Vi skulle få kostnadsförslag. Hur som helst behövde ju maskinen återvända till Örebro och Marieberg. Vi skulle åka ut igen till Marieberg för att hämta den. För ett handtag som väger 22 gram! Vi bytte affär...
Bauhaus ägnade beställning av handtaget 45 minuter. Sedan betalde vi 42:-, den minsta ordern personen som hanterade ärendet hade sett.
Just idag hade det gått snart 3 veckor sedan butiken beställde det illgröna handtaget och inget hade vi hört. Vi åkte naturligtvi tillbaka till Bauhaus, som också ligger i Marieberg, för att eventuellt skaffa en ny klippare. Gräset växer alldeles för snabbt för att vi ska låta det bero. Ny besvikelse. Handtagsbeställningen hade dessvärre inte gått iväg. Nu skulle det ta åtskilliga veckor innan det kunde bli en ny beställning ty företaget byter datorsystem!
Så vi tittade på nya gräsklippare. Vi fastnade för en ny eldriven maskin med viss rabatt. Men den ingick inte i Ryobis gamla batterisystem +One där samma batterier passade i alla andra av företagets maskiner, ja, överallt. Ny laddare och nytt batteri krävdes. Efter långt och grundligt etiskt övervägande tittade vi med viss ruelse på en bensindriven Stiga-klippare. Gräsklipparen var den sista av den modellen som fanns hemma och den hade en tid fungerat som butikens utställningsmaskin. Den vill vi ha, den ska vi ha.
Vi slog till... trodde vi. En upptäckt ägde rum. Vad?! På maskinen fanns inget lock. Inte på en annan maskindriven klippare heller. Skruvlocken var borta, försvunna, saknade. Kanske går där miljövänner och stjäler lock så det blir svårt att sälja fossilt drivna apparater? Stackars oss, sådan var känslan och reaktionen, vi fick ingen maskin med oss hem. Vi vet ju hur svårt det är att beställa små plastdetaljer. Gräsklippningen som stod på programmet stupade på ett handtag och ett lock. Det är de små små detaljerna som gör det!
