20 januari 2008

Påhittad organisation kritiseras

Läs annonserna! Se på dem, ta in deras budskap, deras bilder. Tänk på vilken känsla de vill skapa hos Dig. Vilka behov vill de reta och locka fram? Bygger annonsen på kända fakta? Vems fakta?

En hel del intryck fastnar från annonsering utan att jag egentligen läst eller studerat annonserna i detalj. Därför försöker jag ta mig tid för att försöka förstå vad annonsören vill åstadkomma och vad jag förmodas göra som ett svar på budskapet i annonsen.

Hur ska man då reagera på en intresseväckande annons (egentligen två annonser) från Sveriges Lantbruksuniversitet? De hade fejkat en annons på ena sidan och den kommenterades och sågades på motsatta sidan. Den påhittade annonsen (de angav i sin egen riktiga annons att det skedde utifrån påståenden i en film för fossila bränslen) innehöll följande text: FOSSILA BRÄNSLEN: Vår Framtid!

De bränslen som skapar koldioxid har befriat oss från en värld full av slitsamt arbete. De lyser upp våra liv, låter oss skapa och transportera det vi behöver och de människor vi älskar. Nu vill några politiker beteckna koldioxid som miljöförstörande. Tänk om de lyckas. Hur ska våra liv se ut då?
http://www.koldioxidensv%c3%a4nner.se/ KOLDIOXIDENS VÄNNER, DE KALLAR DET MILJÖFÖRSTÖRING. VI KALLAR DET LIV.
Annonsen var bildsatt med en liten flicka som på en grön gräsmatta, mot bakgrund av en blå himmel, tar ett glädjeskutt med bägge armarna sträckta rakt upp i vädret.

På uppslaget motsatta sida bemöts den fiktiva annonsen av SLU. De skriver: UTAN RIKTIGA FAKTA KAN MAN PÅSTÅ VAD SOM HELST. Och det finns de som gör det, som i annonsen på förra sidan. Därför är det viktigt att det finns universitet som SLU som forskar, utbildar och samlar in objektiva miljöfakta. Se mer på slu.se. (Med mycket mindre och svag stil infogas ytterligare ett par meningar) Texten i annonsen för Koldioxidernas Vänner är citerad från en kampanj för fossila bränslen. Se den via slu.se.

Är det godtagbart att man annonserar för en åsikt som ens meningsmotståndare har? Och att man gör det med en fiktiv avsändare? Avsikten är naturligtvis att få uppmärksamhet för den ”verkliga” annonsen där man tar loven av budskapet i den påhittade annonsen. Roligt? Jadå. Fyndigt? Absolut. Tekniken är klassisk – men nu utförd i storslagen och mångdimensionell form. Fiendebilden lyfts fram och sedan skjuter man mot bilden. Fienden är t ex en organisation som SLU på låtsas berömmer: CEI, Competetive Enterprise Institute, en fin liten intresseorganisation i USA som gjort filmen CO2 – they call it pollution, we call it Life. Ett exempel på de organisationer med goda vänner inom bl. a. oljeindustrin som vi har alldeles för få av här i Sverige

Annonserna ingår i ett helt paket där man har skapat en snygg och tokig hemsida för Koldioxidens vänner. Här förväntas den uppmärksamme förstå att koldioxidens vänner är ett påhitt men så pass sant att man ska begripa att det handlar om stora och mäktiga intressen som lever på att producera, sprida eller använda icke förnyelsebara energikällor. Man kan på hemsidan lyckas klicka fram en person som "avslöjar" att det hela är ett påhitt. Kampanjen använder slagorden "utan riktiga fakta". Det ställer höga krav på att de verkligen redovisar vilka fakta de i själva verket hänvisar till - annars kan de också påstå precis vad som helst. SLU lever alltså själva i riskzonen eftersom vi som läser inte i annonserna får del av deras fakta...

Är det med uppfunnen och påhittad annonsering en metod som universitetsvärlden kan använda för att egentligen locka fler till sin forskning och undervisning? Eller ska de stå för det korrekta och sanna? Borde de inte ha angripit dem som de nu inte öppet utan enbart i andra hand ger sig på? Metoden går ut på att förlöjliga och driva med motståndarna. Är inte deras väldiga makt alltför stor för att skoja och spexa med? Är inte hotet för överhängande med klimatförstöring och utsläpp?

Annonser och etik måste fram i debatten. Nu mot bakgrund av denna påkostade satsning. Förmodligen finansierad med skattemedel.

Andra bloggar om: , , . ,