Febril aktivitet lär pågå ute i landet där församlingarna i de gamla samfälligheterna ska lämna ifrån sig ansvaret för den grundläggande uppgiften till ett nytt storpastorat. Hur det ska bli med församlingsinstruktionerna vet man ännu inte. Men en sak vet man, nämligen att pastoratet får ansvaret för att och hur den grundläggande uppgiften utförs.
Man skulle kunna tänka sig en instruktion som består av de tidigare församlingsinstruktionerna. Det skulle ge ett godtagbart utrymme för den lokala olikhet som åtskilliga av oss kritiska såg som hotad. Man kan till och med tänka sig att pastoratet formulerar en inledning av varje avsnitt, som ett slags övergripande förord. Men blir det tal om att sammanjämka den mångfald som är rådande i en helt ny instruktion lär Svenska kyrkan få betydande problem med tillit och lokalt engagemang.
Det blir intressant att se hur domkapitlen kommer att behandla dessa nya instruktioner. Kommer de att tillåta att pastoraten lever i ett instruktionsfritt tillstånd? Ännu lär det inte ha gått ut några instruktioner för hur de nybildade pastoraten ska hantera frågan om församlingsinstruktionen. Inte heller har det sagts något om hur man ska hantera pastoraten vid biskops- och prostvisitationer. Där blir nog den avgörande frågan hur mycket inflytande som delegeras ner till församlingarna. Men även med en ganska långtgående delegation vilar det formella ansvaret på pastoratet – och då är det väl på den nivån som visitationerna blir menings- och verkningsfulla?
