Tänk om svenska kyrkan
vore en person som skulle presenteras för ett sällskap...
Sverker Maria Kyrklund, som den här personen/kyrkan skulle kunna heta, är för en hel del personer en
kär gammal vän. Om än med vissa oroande personlighetsdrag. Så tycker somliga. Smått rörig men
kunnig. Kluven mellan sina politiska sympatier och sin religiösa läggning. Inte
sällan svävande i sina uttalanden, till och med om en del trosfrågor. Ja, hur
var det nu med Jungfru Maria? Det kan ju inte gärna ha hänt. Eller? Det måste
betyda något annat… Ibland är han Sverker synnerligen tvärsäker, nästan
profetisk, särskilt när det handlar om klimatfrågor eller vapenhandel. Hans kusin
som har tillbringat mycket tid i orienten, Achmed al Islam, hyser Sverker respekt för. Han anser att Achmed, trots allt som sägs om honom, är en ganska trevlig prick.
Andra skulle se Sverker Maria Kyrklund, som en ytlig bekant från fordom dags. En traditionell person, med stadigt konservativa värderingar men med en vilja också vara modern och radikal. En individ med starka band till bygd och släkt. Lite hemvävd. Sverkers syskon är ganska fromma men vet hur man har roligt! Rock och pop och gospel, det är grejer det!
Några har haft sina
duster med Sverker och vill inte ha mer kontakt. I själva verket uppfattar de
honom som otrevligt påstridig och självtillräcklig. En som vill att alla ska
tänka och tro likadant och inte ens drar sig för att manipulera och
indoktrinera barn. De blir arga när Sverker hävdar att skolbarn ska välsignas
och lära sig psalmer. Och för all del 10 Guds bud. Sverker är i deras ögon en
inskränkt typ som inte förstår vetenskapens stora betydelse. Trots att han är akademiskt bildad och ganska beläst.
Somliga skulle tänka att
det var en förtjusande och kultiverad människa med intresse för historia, för
arkitektur, för konst och klassisk musik, någon som det vore värt att lära känna
mera, möjligen umgås med.
Många vet att deras föräldrar
kände Sverker men själva bryr de sig inte om honom. De besöker honom sällan.
Trots att Sverker bjuder till Öppet hus. Vi måste träffas oftare, säger han när
man stöter ihop med honom. Han talar länge och onödigt högtidligt. Ständigt,
ständigt, säger jag Eder, varen välkomna, slutar Sverker. Nej, det får nog vara,
tänker de som hör honom. Men - skulle det krisa då kanske…
