Barn har rätt till andlig utveckling

I Nerikes Allehanda har jag idag invänt mot en debattartikel från Humanisterna i Örebro. Av mitt svar kan man utläsa också vad de påstått:

Religiösa samfund har en särställning vad gäller stöd och skydd, skriver Humanisterna på NA-debatt. ”Detta stöd och skydd till religiösa organisationer ges trots att det är ett sekulärt samhälle som har bäst förutsättningar att garantera tros- och åsiktsfrihet.”
Men det är ju det sekulära samhället som ger detta stöd och skydd t ex genom att se till att det finns religionsfrihet!

Humanisterna hävdar att samhället ställer religiösa samfunds intressen över barns rätt till sin egen kropp. Det sekulära samhället genomför omskärelse. Ska alla religiösa organisationer ta ansvar för landstingens beslut? Inga medlemmar av Svenska kyrkan låter omskära sina barn.

Humanisterna påstår att det finns krav från ”religiösa företrädare att vi människor inte ska ha rätt att kritisera religioner”. Det är ju ett av FN:s organ som velat begränsa religionskritiken! Och där är det ju inte religioner utan länder som agerar. Svenska kyrkan har inte rest några sådana krav.

Humanisterna påstår att många religiösa menar att homosexuella ska tåla att bli kallade cancersvulster. Men det är ju ett domstolsutslag som handlar om att en förfärlig predikan inte kunde fällas. Vi har inga religiösa domstolar i vårt land. Svenska kyrkan har aldrig påstått att sådant ska tålas.

Humanisterna påstår att ”religiösa organisationer får statliga bidrag”. Men det är ju den sekulära staten som funnit skäl att ge vissa trossamfund bidrag. Att Humanisterna inte är ett trossamfund kan ju irritera fler än humanister. Där finns starkt negativ tro på hur förkastliga alla religioner är.

Humanisterna påstår att samfunden i många fall har en lära som strider mot samhällets värdegrund ”inte minst vad gäller synen på könsroller och homosexuella”. Visa gärna hur samhällets värdegrund ser ut och led sedan i bevis vilka samfunds läror som strider mot den! Det blir svårt!

Humanisterna menar att man ”skulle kunna göra skillnad” i Örebros interreligiösa råd. Över rådet bestämmer kommunen och politikerna. I rådet möter samhället etablerade trossamfund.

Barn ska själv bestämma sin livsåskådning, hävdar Humanisterna. För att självständigt kunna fatta sådana beslut behöver barn möta livsåskådning, få erfarenheter, kunskap och språk. Enligt Barnkonventionen har barn rätt till andlig utveckling, vilket föräldrar i samspel med trossamfund kan ge dem. Och tänk, det finns barn som är och vill vara kristna.

Humanisterna borde kolla fakta innan de skyller allt som irriterar på religioner och trossamfund! Kanske kunde vi mötas och klara ut sådant? Då kanske vi kunde få en livåskådningsdiskussion värd namnet!

Evangelikaler mot Högskoleverket

Det evangelikala Sverige (Stefan Swärd, ordförande i Claphaminstitutet, Anders Sjöberg, avgående missionsföreståndare i EFS, Dan Salomonsson, pastor i Pingstkyrkan, Uppsala Ulf Ekman, pastor och grundare av Livets ord, Uppsala Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen) går i Dagen till attack mot Högskoleverket och dess granskning av de teologiska och religionsvetenskapliga utbildningarna.

Skribenterna anser att: Högskoleverkets granskningar i för stor utsträckning är präglade av ganska snäva och föråldrade synsätt där högskoleverksamhet strikt ska strömlinjeformas.

De hävdar också att:Högskoleverket har en tydlig agenda att pressa de olika teologiska utbildningarna att bli allt mindre konfessionella, och låta en tydlig tro bli en otillåten grund för huvudmannaskap, studentrekrytering och lärarrekrytering. Den formen av statlig styrning finns det all anledning att ifrågasätta och gå emot.

På denna blogg finns flera tidigare inlägg med ungefär samma kritik. Högskoleverket manar fram en stordrift, för hur ska man annars kunna hålla sig med en sådan bredd och mångfald som de efterlyser? Högskoleverket vill ansa den teologiska gräsmattan med en gräsklippare som inte lämnar mycket kvar. Det är dumt, eftersom det i den mångfalden, som Örebro Teologiska Högskola, Newmaninstitutet och ITH i Stockholm erbjuder, finns goda kvalitéer och tillgångar som man därmed utdefinierar och mister. Dumt och kortsynt!