I Filosofiska rummet talade PC Jersild, Lena Andersson (bägge Hedeniuspristagare) och Jonna Bornemark under programledaren Peter Sandmarks ledning om ateism och religion med utgånsgpunkt från Ingemar Hedenius. Hans bok Tro och vetande lyftes fram. Och Hedenius religionskritik sades vara ett grundskott mot Svenska kyrkan. Hedenius hyllad som troshjälte...
Som troende och kyrklig hade jag svårt att känna igen mig. Polariseringen mellan förnuft, som agnostiker och ateister underförstått alltid står för, och fundamentalism, som är de religiösas akilleshäl, den motsättningen är konstlad. Jonna Bornemarks röst försökte få balans i samtalet och menade att atismen som kritiserar fundamentalismen själv blir fundamentalistisk i meningen att tro sig veta allt och ha rätten på sin sida. En antitetisk rörelse som Humanisterna faller naturligtvis lätt i gropen att utmåla svagheter och övertramp i religionens namn och kristiserar dessa brister som vore de representativa.
Så enkelt att ha den "rätta" hållningen och nästan per definition tillvita tron och religionen antiintellektuella och förnuftsfientliga hållningar.
Lyssna och tänk!
Hedeniuspriset skriver Humanisterna om på detta sätt: Förbundet Humanisterna instiftade Hedeniuspriset 2000. Priset är uppkallat efter Ingemar Hedenius, religionskritiker och professor i praktisk filosofi som redan 1949 startade en intensiv debatt om tro och vetande. Syftet med priset är att dels hedra minnet av Ingemar Hedenius och dels uppmärksamma personer som arbetar och verkar i Hedenius anda.
Till mottagare utses en person som i Sverige under året främjat humanism, rationa¬lism och vetenskaplig kunskap. Särskild vikt skall fästas vid insatser som befrämjat en kritisk granskning av religion i dess olika former, pseudovetenskap, irrationella och inhumana föreställningar och traditioner.
Tidigare pristagare är Per Kornhall (2008) PC Jersild (2007) Björn Ulvaeus (2006) Lena Andersson (2005), Barbro Westerholm (2004), Hans Alfredson (2003), Georg Klein (2002), Sholeh Irani (2001) och Dan Larhammar (2000).
