Kan man verkligen ägna tid åt julkort och vykort när det finns så mycket viktigt att diskutera? Globala frågor, Trumps framväxande ministerlista, Svenska kyrkans skraltiga handboksarbete för att nämna några ämnen. Julkortens värld är en harmonins höga visa. Förhoppningsfulla och idylliska, konfliktfria och nostalgiska pekar de på en okomplicerad jul och ett gott nytt år.
Julkortsvurmandet är i grunden inte olikt annat specialintresse som får människor att umgås och fokusera på något annat än det dagsaktuella hoten. Folkdans och filateli, numismatik eller en samling av strykjärn kan kvitta lika, dvs göra detsamma. De bidrar till kreativitet just genom att låta tankarna syssla med annat en stund.
Under tiden gror insikter och tankar. Ta handboksarbetet till exempel. Där avfärdas kritiken lättvindigt. Biskop Eckerdal hävdar att arbetet måste gå i mål för at annars raseras samhörigheten i kyrkan kring en gemensam gudstjänst och församlingar jobbar fram enskilda och egna lösningar. Nu kude jag och många med mig ha avslöjat redan innan handboksarbetet att det låg till så. Det har knåpats i stugona på egan nattvardsböner och på ersättningstexter som sägs vara mera aktuella och tilltalande än mässans kyrie, gloria och laudaums, sanctus och agnus Dei. Domkapitlen har sett åt ett annat håll och har man slagit ner på något har det varit tendens att ösa ur den rika skattkammare som kyrkans katolska, allmänneliga arv utgör. Christer Pahlmblads Mässa för enhetens skull visar hur det kan ske pietetsfullt och liturgiskt medvetet! Hans text bör alla handboksintresserade ha läst och studerat! Att han inte involverats i handboksarbetet säger det mesta!
Här vill jag uppmärksamma vad som skrivs i dokumentet Från konflikt till gemenskap om det gemensamma lutherska och katolska högtidlighållandet av reformationsminnet 2017:
11. I länder där kristendomen har varit hemmastadd under många hundra år, har människor på senare tid lämnat kyrkorna eller glömt bort sin egen kyrkliga tradition. Genom dessa traditioner har kyrkorna från generation till generation lämnat vidare vad de har tagit emot i mötet med den heliga Skrift: en förståelse av Gud och mänskligheten, den levnadsvisdom som vuxit fram ur de kristnas livslånga möte med Gud genom generationerna, och den skattkammare som gudstjänstformer, hymner och böner, undervisning och diakoni utgör. Som ett resultat av denna glömska är mycket av det som i det förgångna splittrade kyrkorna idag praktiskt taget något okänt.
12. Ekumenik kan dock inte baseras på att man glömmer traditionen...
Nyårskortet ovan får bli min önskan att det ska bli ett gott nytt år där man tar intryck och verkligen lyssnar på handbokskritikerna. En kyrka där man struntar i konsensus och kör över en stor grupp som ifrågasatt vad man föreslagit bara för att man kan, är ett ovärdigt återfall i överhetskyrkans manér!
Kortet är avsänt 1925 från Östansjö till Kumla Kan det vara så att det näpna lilla kattdjuret egentligen är en "lussekatt"?
