Auktoritet finns det ett underskott av. Självförvållat i kyrkan. Genom att redan i reformationens begynnelse fick furstar och kungar orimligt mycket makt över kyrkan. Den traditionen upprätthålls varför bibel, bekännelse och lära kan vrängas åt alla möjliga håll.
Nu kommer förslaget till ny kyrkohandbok. Man vill nog försöka återupprätta en enhetlig gudstjänst och motverka den spretiga gudstjänstpraxis som utvecklats. Men varför skulle någon tro och tycka att det är möjligt? Särskilt som det mest förkastliga tycks vara om det i några gudstjänster skulle finnas viss samstämmighet med katolsk och ortodox tradition. De växande reformerta dragen tycks oroa och bekymra mycket få, även bland biskoparna. Åtminstone har de inget tydligt att säga.
Ett exempel. Kyrkan som inte ville släppa sin myndighetsutövning genom att viga människor och som i så gott som alla tider hållit äktenskapet högt underlåter nu att ställa krav på sina ämbetsbärare och anställda. Det sägs rent ut att kyrkan vill att människor ska gifta sig i kyrkan, drop-in vigslar och kampanjer visar också det, men allt fler inom kyrkan avstår själva eftersom det blivit en privatsak som ingen längre tycks våga lägga sig i. Trovärdigt? Gift er ni, många av oss låter bli och nöjer oss med att leva samman under äktenskapsliknande förhållanden...
Om det går an att vara släpphänt och göra lite som man vill i ena fallet, blir det oerhört svårt att ställa krav på uniformitet och samsyn inom andra områden. När väl dörren öppnats måste man nog vara konsekvent på betydligt fler områden än gudstjänstens för att skapa tilltro.
