Vi tänkte undersöka tillgången på svamp i skogen. Åkte till ett naturreservat som hette Mantorpsskogen mellan Hovsta och Glanshammar.Vi körde på småvägar nästan 4 kilometer från vanliga vägnätet innan vi nådde fram till parkeringsplatsen.
Där, mitt i skogen, stod en cyklist i neonfärger med tillhörande mountainbike och studerade en anslagstavla med en karta. Han hejade och började småprata. Sedan ställde han den viktiga frågan. En som många borde fråga sig lite nu och då i livet. Han sa: Vet ni var jag är?
Tänkte säga: här! Men insåg att det vore förmätet. Istället frågade jag: hur kom du hit? Genom skogen, svarade han, men jag har liksom tappat bort mig. Vet inte när jag var så vilse.
Lösningen var inte att spåra sig själv baklänges. Särskilt inte om man vill vidare. Så jag pekade på den väg vi använt och sa att efter några kilometer är du ute på vägen mellan Örebro och Fellingsbro.
Han cyklade sin väg och vi undersökte tillgången på svamp. Helt utan framgång. Några udda och oansenliga svampar underströk bristen på vanlig matsvamp. Vi får väl vänta in i oktober. Kanske vågar sig trattkantarellerna och trumpetsvamparna fram då? Men man vet inte, dom kanske också är alldeles vilse?
