Tissel och tassel. I överflöd. Den är minsann si och en annan så. Den har sagt än det ena och än det andra. Så han den där måste vara emot kärlek. De fobiska. Hela gänget.
Tissel och tassel. Etiketterna dryper av avståndstagandets lim. Sätt lapp i pannorna. Synligt. Så ingen kan missta sig. Alla ska veta. Hur förfärlig en viss person är. För att inte tala om hur förskräcklig den där församlingen är, den som de flesta älskar att hata.
Tissel och tassel. Den goda boken lär oss att älska och be för våra fiender. I teorin. I själva verket är bönen för fienderna att de ska fara åt Häcklefjäll. En bön att de ska försvinna. En bön att de ska upphöra. Exkommuniceras. Trots att vår kyrka inte ens håller sig med sådana avskjutningsramper.
Tissel och tassel. Tvinga dem vi gillar att avsky att handla mot sin övertygelse. Vi lever för katten i en kyrka. Där teologisk frihet äntligen borde ersättas med politiskt tvång. De måste sättas i stocken. Androm till varnagel. Skampålen. De tycker ju fel. Så förbjud dem. Kort och gott. Driv dem ut i öknen! Kyrkan är ju ingen åsiktsgemenskap. Inte med dem...
Tissel och tassel.
