Svenska kyrkan har nästan omärkligt avskaffat Luther. Och därtill dragit ett streck över synden. Ska man döma av Svenska kyrkans hemsida om dopet är det faktiskt så.
Nu är det ingen enkel sak att skriva korta och faktafyllda texter så att de blir läsvärda och attraktiva. Särskilt som man inte vill stöta bort den som är tveksam, osäker eller bara lite nyfiken.
Men resultatet på hemsidan är sådant att nu måste man tänka igenom vad man från Svenska kyrkans sida säger om dopet och helt enkelt ändra sin hemsidespresentation. Dopet i sig kan en kyrka inte själv förändra eller göra om. Men det man säger och tänker om dopet är naturligtvis möjligt att förändra. Elementärt är att dopet i kyrkan är ett sakrament (nämns ordet alls på hemsidan?), där Gud själv givit uppdraget att döpa. Dopets sakrament är bundet till vår situation genom det konkreta, i detta fall vattnet. På samma sätt som nattvarden är det genom bröd och vin.
Så här beskriver hemsidan kyrkans dop:
Ett litet barn har kommit till världen. Det vill vi gärna fira tillsammans med er - välkommen till dop!
För dig som förälder kan dopet vara ett tecken på tacksamhet, att du har fått bli förälder till just denna lilla människa.
Tacksamhet och glädje över undret är naturligtvis storartat, men är det ens i närheten av vad kyrkan tänker om skälen att bära fram barn till dop? Är festen för det nya livet beskrivningen av dopet? Fest och tacksamhet är fina anledningar, men betydligt mera hör dopet samman med att Guds nåd och handlande. Nåväl, hemsidan fortsätter:
Löftet
I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer. Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.
Om varje människas samhörighet med Gud är självklar och det kristna dopet mest en yttre akt av bekräftelse - varför döper vi över huvud taget? Den frågan borde vi alla i kyrkan ställa oss. Kyrkan blev (t ex i Lima-dokumentet om Dop, Nattvard, Ämbete) ifrågasatt för det som verkade vara urskillningslösa dop, när man tidigare ofta döpte utan undervisning eller dopsamtal.
I dokumentet sa man att: I många stora europeiska och nordamerikanska majoritetskyrkor praktiseras ofta barndop på ett till synes urskillningslöst sätt. Detta bidrar, till att de kyrkor, som praktiserar troendedop, tvekar att erkänna barndopets giltighet.
Då fanns inte den tydliga koppling som idag upprättats mellan dop och kyrkotillhörighet. Har löftet i dopet en räckvidd som omsluter alla, oavsett om människor döps eller inte? Hör alltid alla samman med Gud och följer Gud oss alla, oavsett vår fria vilja att säga nej?
Hemsidan fortsätter oförskräckt: Dopgudstjänsten är en glädjens och livets fest. Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter.
Svenska kyrkan verkar här på hemsidan undvika att säga något om dopets egentliga innebörd. Man talar ett slags nyspråk om det som är dopets radikala nådeserbjudande. Läser man Luthers lilla katekes är dopet framställt på ett påfallande annorlunda sätt. Där ligger tonvikten vid dopets verkan och innebörd, som när Luther skriver om dopet på följande krassa sätt:
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.Vilka är dessa Guds ord och löften?De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus sista kapitel:Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
Om syndernas förlåtelse, om frälsning från döden och om evig salighet har Svenska kyrkan på sin hemsida ingenting att säga. Man får lätt misstanken att kyrkan, i ansiktet utåt, inför offentligheten, anpassat sig till omvärlden så långt att dessa teologiska och andliga perspektiv inte längre ses som relevanta. Men det är svårt. Hur kommunicera människans bortvändhet från Gud och det brott som skett i det ursprungliga paradisiska Gudsförhållandet?
Man har självfallet ännu en sida om dopet där man vill förklara lite mer. Nu heter det att:
Vad är dopet?
Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Vid barndop säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Barnets namn och Guds namn nämns samtidigt och det visar på samhörigheten.
Dopet är väl inte alls en namngivningsceremoni. Att nämna Guds namn och barnets namn samtidigt - denna samtidighet, på vad sätt är det utmärkande för dopet? Kyrkan har tidigare hävdat att i dopet ikläds barnet Kristus, begravs med honom och uppstår till det nya livet i Kristus.
Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.
Genom dopet inlemmas man självfallet i den nya mänskligheten, i det Guds folk som är kallade till helighet. Kyrkan såväl som den döpte ingår i en ny gemenskap. Kallas till ett liv där nationalitet, kön eller status ska läggas åt sidan - eftersom alla genom dopet är ett i Kristus.
Om vattnet skriver man: Dop i Svenska kyrkans ordning sker oftast genom att prästen begjuter dopkandidatens hjässa. Det kan också ske genom att prästen sänker ner barnet i dopfuntens vatten. Även vuxna kan döpas genom nedsänkning, t ex utomhus. Vattnet är en symbol för rening och det är livsnödvändigt.
Men när vi jämför med vad Luther skrev uppstår en tydlig spänning. Vattnet är ingen symbol! Läser man Luther tvingas man fundera över hur det kan komma sig att vattnet uppfattas så olika:
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.
Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.Var står det skrivet?Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Svenska kyrkans hemsida fortsätter vidare om "dopklänningen” och dess innebörd på följande sätt:
Dopklänning
Dopklänningen är oftast vit och det är renhetens färg. Att den är alldeles för lång för barnet är en symbol för att dopet är något att växa i. Att barnet har mycket kvar att lära sig om Gud och om sin tro. Senare i livet, under konfirmationen, får konfirmanden hjälp med att upptäcka vad Gud har gett via dopet. Den vita konfirmandkåpan är en symbol för dopklänningen, som man nu har vuxit i.
Med nyfikenhet noterar jag den renhet den vita färgen åberopar. Det kan ju inte gärna handla om någon annan renhet än den renhet från syndens skuld som hör samman med dopets bad till ny födelse. Men det verkade ju som om man på hemsidan egentligen inte ville tala om detta med synd och befrielse från synden. Därför blir renheten på hemsidan en gåta, hängande helt i luften.
Vanligtvis talar vi i kyrkan tydligt om att den vita dopdräkten står för att man iklär sig Kristus och hans rättfärdighet. Och konfirmandkåpan är självfallet ingen "symbol" för dopdräkten. Det är en och samma dräkt som konfirmanden bär. Den visar att konfirmanden, den döpte och nu därtill undervisade personen, i tro vill leva i Kristi rättfärdighet.
Svenska kyrkans hemsida har visat fram ett urvattnat dop. Och man kan egentligen inte förstå varför kyrkan alls behöver fortsätta döpa. Om syndernas förlåtelse och det eviga livets salighet är bortretuscherade (är de det, eller bara nedtonade och undanskymda?) - vad återstår då? En trevlig fest, en tradition, ett välkomnande av nytt liv. Bra saker, men inte i på långa vägar närheten av vad dopet enligt Luthersk tradition innebär.
Varför denna lågprofilerade beskrivning? Tror vi i kyrkan numera att ingen kan förstå hur gamla människan i dopet dör och föds till ett nytt liv i Kristus? Eller är det rent av så att vi själva tvekar om dopets verkliga innebörd och betydelse...
I Limadokumentet skriver man så här om dopets innebörd: Dopet är tecknet på nytt liv genom jesus Kristus. Det förenar den som döps med Kristus och hans folk. Nya testamentets skrifter och kyrkans liturgi klargör dopets mening i olika bilder, som ger uttryck åt Kristi rikedomar och hans frälsnings gåvor.
Vidare skriver man: Dopet innebär delaktighet i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse....Genom dopet nedsänkes de kristna i Kristi befriande död, där deras synder begraves, där "den gamle Adam" korsfästes med Kristus och där syndens makt brytes. Därför är de döpta inte längre slavar under synden utan fria. Till fullo identifierade med Kristi död begraves de med honom och uppstår här och nu till ett nytt liv i Jesu Kristi uppståndelses kraft, förvissade om att de till sist också skall bli ett med honom i en uppståndelse lik hans (Rom 6:3-11, Kol 2:13, 3:1; Ef 2:5-6).
