Och idag då? Vad står på programmet? Vilka händelser ska man reagera på och tycka till om? Tuvhoppningen är bloggandets baksida. Vill man attrahera någon enstaka läsare behöver där nog finnas omväxling. Och vill man fördjupa sig i något viktigt ämne: som kyrkans Babyloniska fångenskap i partipolitikens land, riskerar bloggen att bli snäv och kampanjlik.
Eventuellt kan litterär förmåga bidra till läsbarhet. Men de mest populära bloggarna, t ex mode- och skvallerbloggarna, utmärker sig inte genom språklig elegans och tjusiga meningsbyggnader. Så det kanske inte är på grund av välskrivning man får tyngd i sin skrivarstuga på nätet?
De senaste dagarna har undervisning och forskning i teologi och religion hamnat i fokus. Högskoleverket som luggat teologin och religionsvetenskapen lär fortsatt vara av intresse för några av oss. Pekpinnarna viner över misslyckade insatser och smäller många ömma utbildarfingrar. I skamvrån står nu majoriteten av de institutioner och fakulteter som undervisar inom området religion och teologi. Lita på att det inte blir tyst i klassen efter denna förvisning till skamvrån! Detta skoldrama måste man följa.
Men idag får det bli en reflektion över bloggandets gåta. I detta halvoffentliga land bryts omvärlden i det privata och personliga. Ena dagen klagan över influensor och ryggvärk, gnäll inför fullskrivna kalendrar och vädrets växlingar. Andra dagen ilsksinta politiska kommentarer och trevande teologi. Så kan det vara. Så kan det gå. Sålunda slutar dagens pekfingervals.
