Teologi och kyrka i samverkan

Högskoleverkets kritik av teologin som avnämarkurser (så hette det förr) kommenteras i dag i UNT av Mikael Stenmark, Teologiska fakultetens dekanus. För att ge den överdrivna kritiken rimliga proportioner berättar han att: Kurser för att öka anställningsbarheten hos våra studenter är också ett nytt och ganska begränsat fenomen. Teologiska fakulteten i Uppsala ger ungefär 200 kurser, fem av dessa är yrkesrelaterade kurser. Tre av dessa fem genomförs i samarbete med Svenska kyrkan och två i samarbete med skolan. Vår förhoppning är dock att denna typ av samarbete ska kunna utökas till andra grupper i framtiden: imamer, rabbiner, katolska och ortodoxa präster, journalister, socialarbetare, poliser, politiker, osv. Vi vill absolut försöka tillgodose arbetsmarknadens behov på denna punkt.

Det var inte värre. Och det är alldeles rimligt och klokt tänkt och sagt av Stenmark!

Kring sådant blåser man upp till kritkerstorm om konfessionalism och orimlig samverkan med kyrkor och trossamfund. Märkligt land vi lever i. Här kan man ha samverkan med många aktörer och utbilda till de mesta. Vi har gymnasier för hockeyspelare, skidåkare, simmare. Och man kan ha högre utbildning som gynnar sådana förmågor och egenskaper. Men handlar det om kyrka och präster får det inte längre vara så. Ändå är det osannolikt många som funnit stor likhet mellan idrott och sport å ena sidan och tro och religion å den andra.

Nej, jag vidhåller - det är dags att kyrkan skaffar sig eget universitet! Så kan det samverka med universiteten och utbildningar i Harvard, Cambridge, Oxford, Göttingen, Frankfurt etc.

Teologi ifrågasatt som konfessionell

Temperaturen i diskussionen om religionsvetenskap och teologi höjdes rejält idag med ett inlägg i Uppsala Nya Tidning (UNT). Peter Schalk, professor i religionshistoria,vid den teologiska fakulteten är tydligen inte alls på samma linje som sina kollegor. Dem beskyller han: Inte minst bör man beakta den administrativa organisationen, som vid teologiska fakulteten i Uppsala kan beskrivas som en sluten enhet. I över tio år har en kärna av samma personer valt och väljer varandra att sitta på olika administrativa poster och skydda varandra.

Han går till strid mot det han betecknar som en konfessionalisering. Han summerar: Vi känner till teologins historia bakåt som ett bestående och oavbrutet uttryck för skiftande former av konfessionalism. Jag har tillbragt 45 år som student och forskare vid de teologiska fakulteterna i Lund och Uppsala och andra teologiska fakulteter utomlands och kommit fram till att de teologiska fakulteterna i Lund och Uppsala förblivit sin historia trogen fram till idag. Högskoleverkets konstateranden har långa retrospektiva dimensioner som sträcker sig över århundraden.

Teologin breder ut sig på religionshistoriens bekostnad, menar Peter Schalk. Och man söker kontakt med trossamfund och sekter!

Bakgrunden är de rapporter som Högskoleverket frambringat. Om dessa kan man bland annat läsa här!

Vad som föranleder detta utbrott kan undra över. Ty i den akademiska världen är det inte alltid så att orsakssambanden är uppenbara för oss på avstånd. Men ilskan över sakernas tillstånd kan man inte ta miste på. Och genmälet som bara måste komma blir därför av extra stort intresse!

I skamvrån står teologiundervisningen

Och idag då? Vad står på programmet? Vilka händelser ska man reagera på och tycka till om? Tuvhoppningen är bloggandets baksida. Vill man attrahera någon enstaka läsare behöver där nog finnas omväxling. Och vill man fördjupa sig i något viktigt ämne: som kyrkans Babyloniska fångenskap i partipolitikens land, riskerar bloggen att bli snäv och kampanjlik.

Eventuellt kan litterär förmåga bidra till läsbarhet. Men de mest populära bloggarna, t ex mode- och skvallerbloggarna, utmärker sig inte genom språklig elegans och tjusiga meningsbyggnader. Så det kanske inte är på grund av välskrivning man får tyngd i sin skrivarstuga på nätet?

De senaste dagarna har undervisning och forskning i teologi och religion hamnat i fokus. Högskoleverket som luggat teologin och religionsvetenskapen lär fortsatt vara av intresse för några av oss. Pekpinnarna viner över misslyckade insatser och smäller många ömma utbildarfingrar. I skamvrån står nu majoriteten av de institutioner och fakulteter som undervisar inom området religion och teologi. Lita på att det inte blir tyst i klassen efter denna förvisning till skamvrån! Detta skoldrama måste man följa.

Men idag får det bli en reflektion över bloggandets gåta. I detta halvoffentliga land bryts omvärlden i det privata och personliga. Ena dagen klagan över influensor och ryggvärk, gnäll inför fullskrivna kalendrar och vädrets växlingar. Andra dagen ilsksinta politiska kommentarer och trevande teologi. Så kan det vara. Så kan det gå. Sålunda slutar dagens pekfingervals.

Teologi- och religionsutbildning ifrågasatt

Tidningen Dagens ledare kommenterar Högskolverkets granskning av teologi- och religionsutbildningarna i landet. Thomas Österberg skriver: I fråga om universiteten gäller Högskoleverkets kritik mot teologi- och religionsvetenskapsstudierna bland annat att delar av den pastorala delen av prästutbildningen i praktiken har flyttat in på universiteten. Svenska kyrkans inflytande över universiteten har därmed ökat, enligt myndigheten, trots att tanken var den motsatta när kyrkan skildes från staten.

Att skilja teori och praktik åt är nu inte det enklaste i en yrkesutbildning av präster och pastorer. Akademi och församlingsmiljö behöver gå hand i hand. Jämförelsen kan göras med att utbilda läkare i medicin och läkemedelskunskap, men säga att de absolut inte får sätta sin fot på ett sjukhus eller komma i kontakt med patienterna under handledning.Likväl som ateisten kan den troende ha ett akademiskt förhållningssätt. Frågan är bara vilka utgångspunkter staten tillåter.

Granskningen väcker en ideologisk fråga av rang: kan akademierna ha kontakter med avnämarna, de som sedan ska anställa en hel del av studenterna, eller är akademin en "ren" plats? Och de religiösa föreställningarna ska de förvisas bort från forskningen eller har de en plats där?

Med tanke på den avhyvling av många utbildare inom området tvingas utstå i denna granskning finns det goda skäl att ifrågasätta granskningens bevekelsegrunder. Egtersom man vill ha stora forskningsmiljöer och en väldig bredd på lärarnas kompetens måste det ju betyda att idealet är de allra största institutionerna och stordrift. Dessutom drabbar kritiken kyrkan för att man anlitar utbildningsinstitutionerna. Det blir konfessionellt och kyrkan får ett allt större inflytande! Man undrar i vilken historisk epok och i vilken världsdel granskarna befunnit sig i? Enstaka kurser ger väl inget inflytande över fakultet och institution. Det lutherska monopolet försvann för åratal sedan.

Nu är det troligen så att kritiken syftar till att man vill ha bort allt som andas av religiös övertygelse och tro. Sådant hör inte hemma i universitets och forskarsamhället, tycks man tänka. Borde man inte ha samma krav på sina internationella samarbetspartners i Tyskland, i England och i USA? Där har privata intressen stort inflytande och kan inrätta professurer och dominera hela fakulteter. Inte för att det är drömmen, men för att det också bidrar till mångfalden i utbildningsväsendet.

Är det så illa som granskning utmålar det - är underbetyget i lika hög grad Högskoleverkets som Universitetens och Högskolornas. Det är nog så att Svenska kyrkans uttåg från universitet och högskolor skulle dränera dessa instutioner på studenter så att man blev otroligt mycket snävare än idag. Men varför inte. Ett Svenska kyrkans eget universitet med ekumenisk prägel vore välkommet!

Örebro Teologiska Högskola kan bli av med examensrätten

Örebro Teologiska Högskola riskerar att bli av med sin examensrätt. Den fick skolan i så fall inte behålla särskilt länge. Den gavs 2007 efter ett regeringsbeslut och på rekommendation från Högskoleverket. Trots att ÖTH har vidareutvecklats finner nu Högskoleverket att skolan på alla möjliga sätt inte håller måttet. Skolan går direkt till motangrepp. I tidningen Dagen inkompetensförklarar rektor Pekka Mellergård den 60-talsanda som präglar granskningen.

Kritiken från Högskolverket är inte nådig. Särskilt är det bredd och kompetens man ifrågasätter: De sakkunnigas bedömning är att kvaliteten på utbildningen vid Örebro
teologiska högskola är otillfredsställande på följande punkter.
• Lärarkompetensen och lärarkapaciteten är otillräcklig i tro och omvärld
och församlingsteologi. Det är dessutom ytterst tveksamt om någon av
lärarna har tillräcklig kompetens för undervisning om världsreligionerna
förutom kristendomen, vilket är allvarligt med tanke på att de undervisar
blivande religionslärare. Sammantaget är lärarkompetensen och
lärarkapaciteten för huvudområdet teologi otillfredsställande.

Man kan ju tänka att det inte borde vara tveksamt om man har eller inte har kompetens för att undervisa i värdlsreligionerna. Men även vid de stora universiteten har lärare naturligtvis begränsade utblickar över alla världsreligionerna. Ofta har man fördjupat sig i en religion och har ett ganska basalt kunnande för övrigt.

Kritiken fotsätter:
• Perspektiv från andra religioner liksom grundligare studier av icke-kristna
religiösa miljöer och av religionskritiken saknas.
• Det föreligger ingen tydlig separation mellan de praktiskt kyrkligt
orienterade kurserna och de rena högskolekurserna, vilket är mycket
problematiskt.
• Det är högst osäkert om lärarprogrammet ger en tillräckligt mångsidig
fördjupning i religionshistoria för blivande lärare på grund av den starka
koncentrationen på kristendomen.
• Samarbetet med Skandinavisk Akademi för Ledarskap och Teologi
(SALT), Nod-akademin, Missionsinstitutet och Pingstförsamlingarnas
Teologiska Seminarium, som ger utbildningar på icke högskolemässig
nivå, kan äventyra säkringen av den akademiska utbildningens kvalitet vid
Örebro teologiska högskola.

Sedan spär Högskolverket på med egna tankar:
Högskoleverket instämmer i de sakkunnigas bedömning. Dessutom gör
Högskoleverket bedömningen att kvaliteten i utbildningen vid Örebro teologiska
högskola är otillfredsställande på följande punkt.
• Örebro teologiska högskola kräver en rekommendation av dem som
ansöker om plats vid högskolans utbildningsprogram. Informationen är
motstridig: ibland sägs detta gälla samtliga som söker program vid
högskolan, ibland endast de studenter som söker till det fyraåriga
teologiska programmet. I rekommendationen ska referenspersonen uttala
sig om den sökandes utveckling i sin kristna tro de senaste åren. Detta
antagningsförfarande äventyrar studenternas rätt att slippa uttala sig om
sin tro, alternativt rätt att slippa uttala sig om att de inte är religiösa. Det
reser också frågan om utbildningarna verkligen är öppna för alla
intresserade eller för bara präst/pastorskandidater.

Högskoleverket bedömer att de redovisade bristerna sammantaget ger anledning
att ifrågasätta Örebro teologiska högskolas rätt att utfärda kandidatexamen i
teologi.

Detta sista borde enkelt kunna åtgärdas. Man avskaffar all konfessionell kontroll inför studierna. Och behöver ett samfund veta sådana saker om de studenter de sedan tänker sig anställa som pastorer eller präster får de väl klara det i andra sammanhang.

Det blir också intressant att se hur skolan reagerar på denna sågning. Kanske kunde ett tätare samarbete med Örebro Universitet helt enkelt lösa dessa knutar. En del av invändningarna återigen har att göra med att detta är en skola vars historia följt med in i samtiden. Men det är också ett uttryck för att religiös övertygelse skall bannlysas från akademierna. Gamla Missionsskolan behöver nu ömsa skinn och bli en samtida utbildningsanstalt. Den kommer ha svårt att kunna mäta sig på alla områden med de stora teologiska elefanterna (som också är ganska små). Men den har andra kvalitéer. Närhet och en sammanhållen studiemiljö, internationella kontakter, även på de "gamla" missionsfälten.

Kritken är helt enkelt ogin och småsnål. Och kan säkert lösas på bästa sätt. En förlorad examensrätt vore mycket illa - och den återfaller på Högskoleverkets snabba fotbyte. Ena året är det OK för att sedan inte alls hålla måttet. Måttet man mätt med verkar dels godtyckligt, dels tycks det tillyxat och anpassat för att bli av med en och annan icke önskvärd utbildning.

Kyrkan måste bygga ett eget universitet

Svenska kyrkan anklagas för att ha för stort inflytande över det religionsvetenskapliga studiet vid de teologiska fakulteterna. Om det berättartidningar som Dagen och Dagens Nyheter. Högskoleverkerkets granskning av utbildningarna lär inte vara nådig. Men från Lund och Uppsala har man uppfattningen att Svenska kyrkan inte alls styr eller påverkar. Annat kan det ha varit förr, innan den lutherska dominansen bröts bland lärare och professorer.

Tur för Harvard, Oxford och Cambridge att svenska högskoleverket inte har makt över dem. Då skulle kurser ryka och professurer strykas bort med den praktiska ateismens flitiga rödpenna. Ja få universitet skulle få godkänt för sitt religionsvetenskapliga studium med Högskoleverkets krav på mångfaldens neutrala perspektiv och det etno- och genusraster som måste till.

Så här kan Högskoleverket skriva i samband med att man undersökte lärarnas kompetens:På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens. Men när man studerar kristendomen sker det i dag oftast inom kurser som bara behandlar den religionen. Studier av andra världsreligioner sker däremot inom ämnet religionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta bidrar inte till integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.

Läser man en kurs i medeltida teologi eller om reformationens kontroversfrågor är det naturligtvis inte relevant att samtidigt studera shintoism eller norröna föreställningar! Eller tvärt om, studerar man Islam i Afrika är inte kristna missionsrörelser i Latinamerika eller Lappmarkens lutherska präster så lätta att integrera.

Kritikerna kanske har rätt ändå, men på ett annat sätt än de avser. Kyrkan kanske inte ska hålla sig kvar vid de sekulära institutionerna. Om kyrkan är så illa sedd av krafter vid fakulteter och på högskoleverket så varför härda ut? Universiteten i Lund och Uppsala är ursprungligen skapelser av kyrkan. Inget verklig hinder finns väl, annat än pengar, arbete och Högskoleverkets nålsöga, som hindrar att kyrkan startar en egen högre utbildning, ja på nytt bygger upp ett eget universitet! Denna gång med filialer på olika håll i landet, nya sociala medier och nätets alla andra kvalitéer gör det fullt möjligt.

Startar man sin egen högre utbildning, sitt eget universitet, på rätt sätt kommer studenter att flockas och akademiska lärare att stå i kö. Dags att tåga ut! Bygg upp ett eget universitet!

Teologi hämmar integration?

De teologiska ämnena får kritik, berättar Kyrkans Tidning. Det tycks som om Högskoleverket vill förändra innehåll och ämnesindelningen i teologi och religionsvetenskap. Efter sin senaste granskning skriver man i sitt pressmeddelande: På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens.

I Rapporten finns följande passage som pressmeddelandet utgår ifrån:
Anpassning till arbetsmarknaden
På många lärosäten finns det medvetenhet om att kunskaper om världsreligio-
nerna och om religionens funktion i olika samhällen, såväl på kollektiv som
individuell nivå, ger en värdefull kompetens inte bara för lärare som undervisar
allt mer heterogena klasser utan även för envar som arbetar i samhällets tjänst.
Studiet av kristendomen sker i dag oftast inom kurser som endast behandlar
den religionen, medan studiet av andra världsreligioner sker inom ämnet reli-
gionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta kan inte bidra till
integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är,
att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.

Att man vill styra effekterna av undervisningen genom att de ska gynna integration verkar märkligt. Gör man samma bedömning när det gäller historia eller litteratur? Nordiska språk blir ju liksom omöjliga, eller...? Och hur vet man vad som påverkar integration i positiv mening? Har teologi alls någon relevans i sammanhanget? Dtta är förmodligen bara ännu ett sätt att förhindra kristendomen att någonstans spela första violin. Ska teologerna med kristendom som specialitet stilla flytta på sig och sätta sig någonstans mitt i stråksektionen? Inte för att studier i andra religioner behöver undermineras eller negligeras. Någon borde fråga sig om jämförande religionsstudier alltid är att föredra.

I rapporten beskrivs och ifrågasätts behovet av kulturell förkunskap (känna till kristendomen i luthersk tappning, vara förtrogen med viss "svensk" litteratur).

Och man (?) skriver bl a att: I min egen kvalitativa förstudie om hur studenter med annan etnisk bakgrund än svensk och med annan religiös tillhörighet än luthersk-kristen upplevde mötet med teologiska institutionen i Uppsala, visar ett av resultaten att studenter är
kritiska till fördelningen av utrymmet för olika religioner. Bland annat ifråga-
satte informanterna att den kristna religionen ges så stort utrymme...